Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Två damporträtt på Gripsholm. Af Ludvig Looström. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon (under n:r 1274) i en midjebild, som
visar den obehagligt feta och plussiga
damen med tillräckligt tydlig
natursanning. »Sa majesté a un gout marqué
pour les liqueurs fortes» — Hennes
Majestät har en utpräglad smak för starka
drycker — skref en fransman som en
tid stod henne nära. Detta drag i
hennes karaktär var jämförelsevis oskyldigt.
De öfriga förbjuder oss grannlagenheten
att vidröra.
Hvem är hon då? Ja, här behöfver
man icke gå öfyer ån efter vatten. Vi
återfinna den porträtterades anletsdrag
inom det svenska konungahuset på denna
tid. En hvar, som sett några porträtt
af konung Adolf Fredrik, skall i henne
snart känna igen systern. Men det är
icke i egenskap af syster till denne
Sveriges obetydlige konung som hon har
sitt egentliga intresse för oss. Det får
hon först när vi få veta, att hon var
moder till Rysslands kejsarinna Katarina
II. Ar 1727 hade nämligen prinsessan
Johanna Elisabet af Holstein-Gottorp —
det är henne porträttet framställer —
ingått äktenskap med prins Kristian
August af Anhalt-Zerbst, och i detta
äktenskap föddes den stora Katarina d.
2 maj 1729 i Stettin, där fadern hade
sitt residens som guvernör.
Det unga prinsparet tillhörde antalet
af de mera obetydliga tyska furstesläkter,
hvarpå Tyskland då var rikare än nu.
Han var vid denna tid för öfrigt
generalmajor i preussisk tjänst och utnämndes
sedan till fältmarskalk af Fredrik den
store på grund af sina inlagda förtjänster
som befälhafvare dels under kriget mot
svenskarna, dels sedermera. Han har
namn om sig att hafva varit en
synnerligen begåfvad man, god make och fader,
en sträng lutheran, som höll ordning i
det land han var satt alt regera. En
svag hälsa gjorde dock att han tidtals
måste öfverlämna regeringen åt sin ge-
mål. Äfven hon har efterlämnat ett
synnerligen godt namn. Det heter, att hon
var utrustad med glänsande
själsegenskaper och var en from kristen, ehuru
något fallen för prakt och intriger.
Familjens ekonomiska förhållanden voro
vid denna tid synnerligen anspråkslösa.
De bodde i vänstra flygeln af slottet i
Stettin, där »Fiken», som den blifvande
kejsarinnan då kallades efter sitt
dopnamn Sophie (»Sophiechen», namnet
Katarina antog hon först i och med sitt
giftermål) hade tre små rum till sin
disposition. Hennes mor uppfostrade henne i
enkelhet; den lilla prinsessan fick leka
med borgarbarnen på stadens gator, och
med några nöjen blef hon icke bortskämd.
Stundom kostade familjen dock på sig
små utflykter till de närboende
besläktade småhofven i Braunschweig, Eutin
m. fl. På sistnämnda slott såg hon år
1739 första gången sin blifvande gemål,
hertig Karl Peter Ulrik af
Holstein-Gottorp, sedermera Rysslands zar under
namnet Peter III. Det var hans moster,
den ofvan nämnda kejsarinnan Elisabet,
som önskade detta giftermål, hvilket
Fredrik den store föreslagit, samtidigt
med att hon gjorde honom till sin
arf-tagare och utnämnde honom till sin
efterträdare. Nu blef det stor glädje i det
lilla hofvet i Stettin. Föräldrarna och
Fiken inbjödos att besöka kejsarinnan i
Moskva. Kappsäckarna framtogos, men
man hade icke så många och hade ej
heller användning för så många. Fikens
utstyrsel för resan uppgifves ha bestått
af tre klädningar, ett dussin linnen samt
lika många par strumpor och näsdukar,
hvilket icke var mycket att komma med
till en kejsarinna, hvars garderob
räknade 15,000 rober af siden och sammet
samt 5,000 par skor, enligt hvad en
memoarförfattare uppgifver. Kejsarinnan
fick reda härpå, och när Fiken och
hennes mamma kommo till Petersburg (pap-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
