Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - En pardon i Guingamp. Af Mildred Thorburn-Busck. Med 18 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOLMEN. DRUIDISK STENSATTNING.
långa, öde åsarna, bevuxna med
ogästvänliga taggväxter, törne, ginst och
björnbärsbuskar, de smala, öfverskuggade
dalarna, där de gråa hyddorna söka skydd
EN KRISTNAD MENHIR (DRUIDSTEN).
mot stormen, och därutanför hafvet, det
verkliga, fruktansvärda hafvet, som emot
klippiga kuster slungar hela Atlantens
vågor. Detta allt drifver själarna in i
kyrkans sköte, till de barmhärtiga
helgonen, som bjuda de rofgiriga elementen
spetsen, fria den troende från en ond
bråddöd eller åtminstone lätta skärseldens
kval för den, som hafvet tager oskriftad
i blomman af sina synder.
Det är många tider och världar, som
lefva kvar i Bretagnes häfder, det är
forntid och medeltid, riddarbragder,
trubadursång och munkväsen. Man skulle
vilja tro att hela landet blifvit
kvar-glömdt i det trettonde seklet med dess
underliga, hopgyttrade städer, stiliserade
dräkter och fanatiska religiositet. Eller
kanske Bretagne innerst inne är ett
druidernas land. Ute på uddar och
åsar ser man ännu deras »menhir» och
»dolmen», offerstenar och stensättningar,
resa sig vid sidan af de fantastiskt
formade stenblock, som likt lämningar
af någon tjockhudad, förhistorisk fauna
sola sig på klippspetsarna. Hela
naturen har något af tung, kraftig forntid
i sina storslagna former, och det är den
druiden på väg till ofifer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
