Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - En pardon i Guingamp. Af Mildred Thorburn-Busck. Med 18 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVINNOR INVANTANDE FISKEBATARNAS ANKOMST.
åldrig mor i Bretagneskornas hvita huckle,
som under höststormarnas dagar, då
Is-landsfararna väntas hem, invid
strandklippans uråldriga stenkrucifix spanar efter
NOSHÖRNINGEN. KLIPPA RTI VID
TRÉBEURDEN.
ett segel vid himlaranden, bäfvande för
att ännu en vård skall resas i de
skeppsbrutnas allé, där korsen stå tätt öfver
dem som förlist till sjös.
Det är under dessa väntans dagar,
då hvarje minut vill utsläcka hoppet,
som Bretagnes kvinnor gifva dyra löften
till helgonen. Det är i sjönödens timma i
främmande farvatten, under tjockan och
stormen vid en fjärran kust, som
Bretagnes män lofva sin skyddspatron en
fullriggad skonare att hänga upp i
koret, en vallfärd på knä rundt hans heliga
reliker. Och helgonen hjälpa ofta. Det
ser man på alla de små taflor och
kransar, som hänga rundt deras bilder i de.
gråa kapellen, som vakta öfver hafvet.
De äro otaliga dessa helgon och kapell,
och alla ha de sin särskilda »pardon»,
sin fest, då Bretagnarna strömma dit i
skaror för att infria sina löften, deltaga
i processionerna, möta vänner och
släktingar från fjärran och när, och då de
kyrkliga plikterna äro undanstökade,
tillbringa natten med dans till säckpipans
toner.
Hvarje pardon har sin egenart, sina
urgamla traditioner, och man vet mycket
väl, till hvilket helgon man bör vända sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
