- Project Runeberg -  Ord och Bild / Adertonde årgången. 1909 /
162

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Den blå blomman i kyrkvärdens trädgård. Af Ellen Lundberg f. Nyblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

starkt skrynklade blad, åter andra,
hvita och spröda som fjärilsvingar,
skimrande i lätt gröna skuggor, citrongula,
— alla sällsynta, stora, frodiga, bärande
en öfverväldigande massa blommor pä
sina tätt-taggiga, oåtkomliga grenar.

Inne längs med de sandade, fint
krattade gångarna och planerna breda
sig rabatterna, öfver bräddarna fyllda
med blommor, — som stora korgar
rågade med doft och honung, med färg
och lätt fladder af blad, bin och
fjärilar.

Kyrkvärdens enda stora svaghet var
trädgården. För den lefde han. Han
satte sin stolthet i att skaffa den allt
hvad han kunde upptänka till dess
förskönande, allt hvad han kunde fylla
den med af vackert och egendomligt,
och själf vandrade han omkring bland
sina blommor, gammal, grå och lutande,
men mjuk och försiktig i rörelserna, när
han böjde undan en stjälk eller nöp
bort en död blomma, mild och lätthändt
som en kvinna, som haft att göra med
ett sjukt barn, hvilket knappt tålt att
vidröras. Så fort årstiden tillät, lefde
han nästan hela dagen i sin trädgård,
ansande och skötande sina skyddslingar.
Han följdes alltid tätt i hälarna af sin
syster, fröken Marie, yngre än han, men
med något vissnadt och gråblekt öfver
hela sin lilla magra skepnad, som kom
en att tänka på det gråskrynkliga
hylstret kring en pingstlilja. Hon delade
sin kärlek mellan brodern och
trädgården och gick upp i dem båda som en
skugga.

Kyrkvärdens svaghet för trädgården
växte med åren till en verklig passion,
och man gycklade litet med det i
staden. Det var något så sällsynt att se
en gammal man uteslutande syssla med
något så vekt och skört som blommor
och rankor, buskar och örter. »För att
inte tala om, hvad det kostar», tillade

man bekymradt. Människorna tycktes
han i stället icke befatta sig med, och
han hörde icke, hvad som sades om
honom. Han lefde lycklig innanför den
låga, hvitrappade muren, dit sällan
någon besökande kom.

Trädgården var för honom som ett
heligt rum, där goda andar trollades
fram och lefde, ett stilla, omgärdadt
rike, som våren och sommaren fyllde
med färg och doft och sötma, och som
om vintern förvandlades till en tyst,
ombonad liten värld, gömmande på
hemliga skatter. Den gamle kyrkvärden
kände så väl platsen för hvarenda
blomma, att han skulle kunnat hitta
dem midt i natten, men han plockade
dem aldrig, — icke en enda, —
hvar-ken för att skänka bort eller för att
pryda sina rum därmed.

»Jag kan ju nicka åt dem från
fönstret», sade han, »hvarför skall jag
operera bort dem, där de stå i all sin
härlighet för att sätta dem att förtvina i
mina rum. De behöfva solen och
regnet, dagsljuset och natthimlen för att
lefva, och hos mig ska de få lefva!»
Och fröken Marie nickade gillande och
drog kjolarna tätt omkring sig, då hon
vattnade i landen, för att icke komma
att händelsevis snudda vid en blomma,
så att den fölle af.

Blommorna lefde också i den lilla
trädgården med ett sällsynt intensivt lif.
I stora flockar stego de hvita liljorna
med raka stänglar och bländande kalkar
mot ljuset; ännu i sommarnattens
dunkel kunde man skönja dem som
andeväsen mot de omgifvande mörka
löf-massorna; penséerna bredde sig i vida
fält, lifliga i färgen, sträckande på sina
mångskiftande hufvuden; det liknade
myllrande, brokiga folkmassor, som
skockats till fest. Klematis gungade i lätta
rankor upp utefter väggarna, och deras
violetta, graciösa blommor vippade som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:50:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1909/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free