Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Från operan och konsertsalarna. Af Andreas Hallén. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EUGÉNE YSAYE.
v. Dohnånyi
tillfälle att framträda
som kompositör,
då Aulinarna
spelade hans
stråkkvartett op. 7
(A-dur), hvars trenne
första satser hade
en mera formellt
reserverad prägel,
hvaremot den
fjärde visade både
rytmisk schwung
och ganska
karaktäristiska motiv.
På Aulinarnas
tredje konsert den
4 januari fick man
nöjet göra
bekantskap med en
pianist, den i Berlin
bosatte ryske
kompositören Paul
Juon, som själf rest hit för att spela
pianopartiet i sin rhapsodie op. 37 för
piano, violin, violo och cello, efter Selma
Lagerlöfs »Gösta Berling», som var ett rätt
så originellt verk, med djärfva, något
nationellt klingande motiv men med nytysk,
mycket dissonerande harmonik och ytterst
fri behandling. Det ideella sambandet
mellan Gösta Berlingsberättelsen och denna
komposition var alldeles obegripligt, och
en kortfattad programatisk antydning hade
nog varit nödvändig för närmare förstå-*
ende.
Hufvudstaden gästas då detta skrifves af
den bekante violinisten Eugene Ysaye, hvars
mästerliga spel nu som förr väckt odelad
beundran på de tre konserter, hvilka han
för fullsatt sal gifvit i musikaliska akademien.
På operan gaf man under januari
månad, förutom »Den bergtagna», äfven de
båda svenska operorna »Valdemarsskatten»
och » Ran ».
Säsongens mest betydelsefulla företeelse
var nog första uppförandet af Richard
Wagners »Tristan och Isolde» på operan
den 11 februari. Härmed har Stockholm
varit den första af nordens städer som
uppfört alla Wagnerska tondramer med
undantag af »Parsifal», som ännu någon
tid framåt är reserverad för Bayreuth.
Tristan diktades under åren 1856—59,
påbörjades i Schweiz och fullbordades i
Venedig, uppfördes först i Miinchen 1865
med sångarparet Schnorr von Caroldsfeld
i titelrollerna, sedan 1869 och 1872
återigen i Miinchen och i Weimar 1874 med
sångarparet Vogl, i Berlin 1876, och
sedan ha så småningom alla förnämligare
operascener uppfört dramat, men af lätt
förklarliga skäl har det aldrig blifvit s. k.
repertoaropera, utan ägnas en liknande
vörd-nadsfull hågkomst, som Beethovens
»Fide-lio». Enligt statistiska meddelanden
uppfördes dock Tristan säsongen 1907—08
sammanlagdt 106 gånger i Tyskland,
där-af 6 kom på Berlin.
Sagan om Tristan och Isolde är af
urgammal keltisk härkomst och har först
blifvit upptecknad och berättad på franska
af bretonska skalder, såsom Crestien de
Troyes, Josef Bédier och Thomas af
Bretagne, från hvilken sistnämnde den tyske
mästersångaren Gottfried von Strassburg
hämtade stoffet till sin mera bekanta dikt.
Denna dikt bjuder på en hel rad af
rid-darbragder och äfventyr, bland hvilka
Tristans kärleksförhållande till Isolde
spelar en stor roll och blifvit satt i samband
med en kärleksdryck, hvars verkan dock
hos Gottfried ej sträcker sig längre än
några år, hvarefter Tristan ånyo beger sig
ut på äfventyr. Han hamnar omsider i
armarna på en annan Isolde »med de
hvita händerna», med hvilken han förmäler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
