Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Maurice Maeterlinck. En intellektuell omvändelse. Af Alf Nyman. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undermålig afkomma, under det att man
har exempel på, att fäder gjort sig
skyldiga till de afskyvärdaste brott, till mord,
perfiditet, ocker och förfalskningar — utan
att deras barn fått lida det minsta
kroppsliga men däraf.
Nej, det gifves ingen Nemesis divina,
endast en Ne7nesis humana: »la réaction
morale n’est pas dans la nature-, elle sort
de nos propres pensées ou des pensées des
autres hommes .... C’est notre etat moral
qui modifie notre conduite envers le monde
extérieur, et nous met en guerre avec lui,
parce que nous sommes en guerre avec
nous-mémes, avec les lois essentielles de
notre esprit et de notre coeur ... et quand
nous disons que la justice, la nature, le ciel ou
les choses nous punissent, se révoltent et
se vengent, c’est en réalité l’homme qui
punit l’homme å travers les choses, la
nature humaine qui se revolte et la justice
humaine qui se venge ...»
Rättvisan är öfverhufvud
människosläktets specifika galenskap, dess fixa idé: den
är, säger Maeterlinck, stjärnan, som bildar
sig uti nebulosan af våra instinkter och
vårt obegripliga lif. Och liksom bien
obekymrade producera den gula, doftande
honungen, trots att ingen blomkalk i världen
bjuder dem den i denna form, böra också
vi ur händelsernas och handlingarnas
råstoff bereda den strålande, ovägbara
materie, hvaraf vår rättskänsla, vårt
rättfär-dighetskraf lefver och näres och hvari
släktets djupaste tyranniska själfbevarelsedrift
förflyktigar sig. —
Liksom Maeterlinck försänker sig i
studiet af vårt släktes bärande instinkter, så
försänker han sig i utgrundandet af det
omedvetna i vårt individuella lif — de
djup, där vårt förflutna magasineras och
ombildas. Detta förflutna, som rör sig i
oss, är i själfva verket vårt öde.
Gentemot dessa arkeologiska delar af vårt jag
måste vi ständigt vara på vår vakt. Ty
— säger Maeterlinck — det lyckligaste
och noblaste förflutna kan blifva lika
farligt som ett det mest oharmoniska och
brottsliga, om vi tillåta det att utan vidare
installera sig hos oss och parasitera på
vårt närvarande lif! — »Om detta senare
endast förorsakar vanmäktiga
samvetsförebråelser, medför det förra endast ofruktbar
saknad; och förebråelser och saknad, som
på detta säft få genomsyra oss, äro lika
MAURICE MAETERLINCK. DETALJ AF
OLJEMÅLNINGEN »LÄSNING» AF
THEO VAN RYSSELBERGHE*
fördärfliga. För att upphämta ur det
förflutna hvad detta äger af värde — och
det omfattar nästan alla våra lifsvärden —
måste vi vända oss till det i stunder, då
vi stå i vår fulla kraft, som herrar träda
in öfver dess tröskel, välja det som
tilltalar oss och lämna resten — samt förbjuda
det att utan vår befallning öfverskrida vårt
medvetandes tröskel ... Vi skola gå rakt
fram till den glädjen, den saknaden, den
förebråelsen, af hvilken vi hafva något att
lära» . . . Och vi få absolut icke glömma,
att hela vårt förflutna icke haft någon
annan uppgift än den att lyfta oss upp till
nuets skälfvande ögonblick, att det är kring
denna enda lefvande punkt allt samlar sig,
* Denna målning är i sin helhet afbildad i
Ord och Bild 1907 sid. 661.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
