Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Några ungdomsdikter. Af C. D. af Wirsén - Lefnadsvishet - Blåklockorna - Venus från Milo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20S
C. D. AF WIRSÉN
Styr din julle, spänn ditt segel,
Ut med fröjd på djupet far!
Var som vågens silfverspegel
Lugn och klar!
Och i stundens ljufva nöje
Sök ej sinnets yrsel blott:
Gif åt hvarje ystert löje
Sans och mått!
Ljuf är kyssens första låga,
Ljuf är känslans segerdöd, —
Ljufvare är själens fråga,
Blickens glöd.
Ljuft det är att söka hvila
Vid en vek och ädel barm
Medan kvällens stunder ila,
Yr och varm;
Ljufvare det är att finna
Själens samklang, hjärtats tro.
Och som skatt för lifvet vinna
Lynnets ro,
Och att se af sol förklarad
Lefnadens Archipelag,
Och med andens kraft bevarad
Dö en dag.
BLÅKLOCKORNA
1 hvarje människohjärta
Det finnes en hemlig vrå,
Som sorgernas eld har härjat
Och aska hvilar uppå.
Ett minne af kval och vemod
Har där under plågor dött,
Och nejden omkring har smärtan
Och bitterheten förödt.
Se’n växer där grönt på grafven,
Men grönskan är blek och matt,
Den vill ej täcka det hela
Af hjärtats jordade skatt.
Den öde marken skälfver
Af hemlig eld då och då.
Då spira ur natt och mörker
Små ensliga klockor blå.
De dallra omärkligt nästan
För vårens vaknande fläkt,
Och ringa så mildt och stilla
Uppståndelsens morgonväkt.
VENUS FRÅN MILO
Sitt ned vid marmorstodens fot i frid:
Ej jordens oro där ditt bröst skall hinna,
Olympens svala luft du blott skall finna,
Och lugn och kraft från släktets ungdomstid.
Den höga Venus vet att utan strid
Din stolthet böja och din ande vinna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
