Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Några ungdomsdikter. Af C. D. af Wirsén - Vårglädje - Trötthet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅRGLÄDJE
»Våren kommer!» O, jag andas
Jublande i fria drag,
Tusen muntra röster blandas
Med min egen sång i dag.
Högt i luften fåglavingar
Röra sig med välbehag;
Hör, det brusar, hör, det klingar!
Drill på drill, och slag på slag!
O, hvad lott att ljuft få glömma
Hvarje sorg, som nyss mig slog,
Att i hjärtats djupsta gömma
Sänka ned det hopp som dog!
O, hur ljuft att sig berusa
Utaf vårens ädla saft,
Och i hjärtat känna brusa
Ofverdåd och segerkraft!
Klok jag varit långa tider,
Hela kalla vintern mest,
Men i dag jag fåfängt strider....
Ut till vårens ystra fest!
Flicka, svep omkring dig kappan,
Sommarkappan fin och nätt!
Så! Jag bär dig utför trappan...
H erre Gud, hvad du var lätt!
Flicka, om du visste bara,
H uru tokigt svag jag är,
H ur mitt hjärta är i fara,
Hur förmätet mitt begär!
Se, så där! En kyss min lilla!
Ännu en! I dag är vår,
Och man måste — tag ej illa —
Plocka dem i unga år.
TRÖTTHET
Svalt det blir, och kvällen skymmer redan kring mitt tunga sinne,
Skuggorna bli ständigt längre, kylan sträfvare därinne;
Rå är luften, ingen västan leker som i fordna år
Glad bland tusen friska blommor i den nyutspruckna vår.
Renhet, ursprungsfriskhet, doft från lifvets morgontimma,
Allt försvinner mer och mer i tviflets hårda dimma.
Verka kan jag än och kämpa, men en kamp förutan fröjd,
Vanans lag jag lyder endast, stolt och dock af missmod böjd.
Bitterhet, som gnager själen, leda vid all världens öden,
Järnnattsfrost, som kommer mäktig med en försmak utaf döden!
Han 1 härjat nog min sommar? — Finns där än en blomma kvar? —
Unnen, unnen mig en enda för min kulna framtids dar!
O, du underbara sekel! — Släktet för med kraft till seger
Tusen stora ting, som höra till det bästa mänskan eger,
Och ändock är enthusiasmen fläktad bort af orons vind,
Skeptiskt är hvart ädelt sinne, blek är mannakraftens kind.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
