Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Nattvarden i konsten. Anteckningar af Georg Nordensvan. Med 16 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.3ZHLZZ’JLZ
OLJEMÅLNING AF LEON ARDO DA VINCI. I S. Maria delle grazie i Milano.
tro, svärmisk känsloinnerlighet, dröm och
frid, där ser man på väggen i
refektoriet Ghirlandajos Jesus med lärjungarna
sitta under det hvita hvalfvet i det svala
rummet, och bakom dem ser man ut i
trädgården med citronträd och
cypresser, medan fåglar kretsa i den klara,
stilla aftonen. Här härskar en stämning
af idyll, trefnad och ro. På panelningen
stå blommor i vaser, en ståtlig påfågel
tronar i en glugg i väggen, och en katt
sitter i förgrunden bakom Judas, men ser
helt menlös och ofarlig ut. Ej ens
Ju-dasfiguren verkar oroande.
Ungefär samma komposition hade
Ghirlandajo förut målat i klostret
Ogni-santi. Också denna är en behaglig,
dekorativt hållen väggfyllnad. Själsligt
djup skall man ej söka i någondera, men
egendomligt nog är den senare
versionen den i skildringen ålderdomligaste.
I den äldre bilden sitta ej apostlarna
utplanterade på bänken med bestämda
afstånd sinsemellan, de gruppera sig med
relativ frihet, två och två från bordets
ändpunkter, och de ha lifligare uttryck
för sina känslor och för sin oro. Till
och med Johannes lyfter på hufvudet
och lyssnar, och Judas böjer sig fram
och är intresserad af herrens ord.
Ty det som skildras i dessa olika
målningar, är apostlarnas öfverraskning
vid Jesu tal om att en af dem skall
förråda honom. Det är alls ej, som så
ofta blifvit sagdt, Leonardo da Vinci
som var den förste att skildra detta
moment. Se blott på föregångarnas
kompositioner — Andreas, Ghirlandajos,
Cosimo Rosellis — se hur apostlarna efter
förmåga söka ge uttryck åt harm,
häpnad, smärta. En knäpper ihop händerna,
en slår ut med händerna, en håller
af-värjande fram en hand, en håller handen
mot bröstet, en trycker båda händerna
öfver hvarandra mot bröstet, en håller
handen upp emot sin kind — ett uttryck
af rent fysisk smärta, som ses redan
hos Giotto och som Fra Angelico sedan
upptagit. Man pekar, man lutar sig
fram för att bedyra sin oskuld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
