Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Nattvarden i konsten. Anteckningar af Georg Nordensvan. Med 16 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Exempelvis i Rafaels komposition i
loggierna, där den allmänna rörligheten
dock ej kan öfverskyla framställningens
genomgående ytlighet och tomhet. Den
är naturligtvis ej utförd af mästaren
egenhändigt. Tizian röjer i sin nattvard i
Escorial påverkan af Leonardos
komposition — det tycks hufvudsakligen vara
i den koloristiska hållningen, målningen
har sin styrka. Den vackraste »Iliad
efter Homeros» är väl Andrea del
Sartos nattvard i S. Salvi vid
Florens, harmonisk i hållning och kolo-
rit, med uttrycksfulla figurer. Att ett
par personer för att utfylla den
half-cirkelformiga väggytan ofvanför
sällskapet titta in i rummet genom en glugg,
är visserligen retsamt, men vid
obehörigas närvaro måste man finna sig, när
man skärskådar den heliga historiens
motiv, såsom de behandlades af den tid,
som nu följer.
Man nöjer sig ej med ett par
sysslolösa och likgiltiga bifigurer. Se på
Tin-torettos nattvard i S. Georgio Maggiore.
Bordet är skjutet åt taflans ena sida och
ställdt i perspektiv — jag höll på att
säga från rampen till fonden. Där
be-höfdes utrymme. Jämte de 13 vid
bordet lifvas situationen af summa 8
tjänsteandar, ifrigt sysselsatta med att
bära fram mat, skölja servisen, fylla vin
i flaskor och att intaga invecklade och
effektfulla ställningar och vridningar. En
förgrundshund behöfver man icke sakna.
Ofvanför i lampskenet sväfva åtskilliga
änglar. Man finner här ej ett spår af
den stilla höghet, som en framställare
af detta ämne väl borde lägga an på,
af den isolering från yttervärlden, som
man tänker sig hvila öfver denna krets
under denna måltid. Här är larm,
väsen, oro och röra — äfven i
grupperingen af bordsgästerna och i deras
rörelser.
Men man skall tala med vördnad om
ett målarsnille som Tintoretto. I denna
nattvard finns dock djärfhet, liksom det
finns mästerskap i belysningseffektén.
Och i mästarens alstring har den sitt
särskilda intresse som det slutliga
resultatet af hans sträfvan att gifva
nattvards-motivet en helt individuell tolkning.
Han hade målat nattvarden flera
gånger förut, först i sin ungdoms stil, i rik
färgharmoni och med betonande just af
lugnet, stillheten, isoleringen (i kyrkan
S. Marcuola), sedan i liffulla, rörliga
kompositioner, som helt och hållet gå utom
det traditionella. Kompositionen går —
som i regel hos Tintoretto — på djupet
med starkt perspektiv i figurerna liksom
i interiören, som nu är en veneziansk
trattoria med en trätrappa uppåt i
bakgrunden. Bordet är ställdt på sned, på
målningen i Scuola di San Rocco har
Jesus sin plats längst borta i ena hörnet
och lutar sig i en mycket liflig rörelse
fram öfver bordet. Bland lärjungarna
råder upphetsning, Judas, som ses från
ryggen, där han sitter närmast Jesus,
ryggar tillbaka som för ett slag. På en
tidigare variant (i S. Trovaso) har han
i häpenheten slagit omkull sin stol och
söker dölja sin förlägenhet genom att
böja sig ner och gripa efter en vinflaska,
som står på golfvet.
Nattvarden i Scuola di San Rocco har
ett par förgrundsfigurer, sittande
nedanför ett par trappsteg, en nästan naken
tiggare och en kvinna med sitt barn vid
bröstet —- representanter för den lidande
mänskligheten. En hund, som står upp
mot trappstegen, nyfiken på hvad som
föregår bland bordsgästerna, har sin
uppgift i kompositionen men stör intrycket.
Af alla motiv, han upptog, åstadkom
Tintoretto något nytt och oväntadt. Hans
sätt att behandla nattvarden har retat både
klassicister, Burckhardt och Ruskin. Han
säges ha dragit ned det höga och
besudlat det heliga och allt det där, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
