Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Femte häftet
- Nattvarden i konsten. Anteckningar af Georg Nordensvan. Med 16 bilder
- Skalden. Af Kerstin Hård af Segerstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det uttryck af hängifvenhet utan gräns,
som man läser i deras blickar. Söker
man något liknande i gamla tiders konst,
så stannar man inför de fromma,
ödmjuka männen på Fra Angelicos
natt-vardsbild i S. Marcos kloster.
* . *
*
De olika nattvardsbilderna ge en
glimt af bildkonstens — företrädesvis
af måleriets — utveckling och olika
stadier. Fornkristet sinnebildligt måleri,
mosaikstil, byzantisk reliefstil och fres
kostil, fläckmåleri. Därefter realism, som
gryr i Giottos och hans efterföljares
för-ök att trovärdigt och lättfattligt fram
-tälla en tilldragelse, en situation. Verklig-
hetssträfvandet medför införandet af
verklighetsdrag, sådana som en bakgrund af
naturstämning eller redogörelse för
lokalen, än en fantasilokal, som ofta hos
italienarna, än hvardagliga interiörer, som
hos nederländarna. Nu växa målningarna,
stora ytor, stort behandlingssätt, stor-stil,
konsten lyftad upp öfver mänsklighetens
sfär, utanför tid och rum. Nu formens
herravälde öfver innehållet,
festskildringar, pomp och grannlåt, sentimentalitet
eller vulgaritet, feta färger, breda
penseldrag, draperier, teatereffekter. Så ett
och annat försök att återgå till en enkel
och uppriktig syn på motivets innebörd.
I stort sedt har vägen gått från form
till uttryck, frän stilsträfvan till intimitet.
SKALDEN
Af KERSTIN HARD AF SEGERSTAD
Du är en stigande och väldig läge,
som skjuter högt emot det hvalflikt blå,
och dina flammors mäktigt resta båge
det evigt ogripbara tyckes nå.
I vågdals krusning dock de plötsligt
stäckas
de tungor nyss mot himlen gingo klart,
de mjukt sig vinda, formen blir en snäckas
och suset snäckans, lågt och underbart.»
Som skum de fräsa, dina böjda kammar,
när flamman åter vill i höjden gå;
ett träd det är i brand med klufna
stammar,
ett skepp med eld i master och i rå.
Af allt du möter, du din näring finner,
allt suges upp att ge din mantel färg,
det röda scharlakan, därinne brinner,
det glödgadt gula och ditt grönt af ärg.
Hvad där sig ådrar i metalliskt skimmer
och uti gnistor löses därifrån
var kanske endast några grofva
timmer,
en hög af ris, af kvistar eller spån.
Nu ses du åter dina flammor sända
emot en rymd, oändligt djup och stor,
och mot de gnistor där sig tallöst tända
ett gnistregn nyss från dina tungor
for.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:50:39 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1909/0289.html
