Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Den döda. Af Mildred Thorburn-Busck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN DÖDA
Ap aildked thokbukn-busck
De dystra klockorna ha tystnat, stilla
jag sofver under vårens däfna mylla,
och lyckligt glömmer jag den värld, där tomma
och kalla rösters mummel luften fylla.
Nu vill jag jordens djupa pulsslag höra
och daggens fall, som gräs och örter fuktar,
och känna solens strålar lifvet röra
i fröets inre, som dess glöd befruktar.
Den gröna skogens mjuka draperier
jag vill med handen öfver bröstet samla,
och jag vill känna deras dolda rötter
som lifvets budskap om min tinning famla.
De äro gröna böljor från mitt hjärta,
som gifva lif åt all min bundna trängtan.
1 deras kronors susande i vinden
fördelas drömmars orosfyllda längtan.
Som molnens jakt högt ofvan öde stepper
sig speglar uti skuggors blinda lekar,
så utaf mänskohafvets brus därofvan
ett oklart genljud i min boning ekar.
Då når en lifvets sprittning hjärtat åter.
Ett minnes eldskrift darrar genom jorden,
och hjälplös, väsenlös min ande gråter,
att all min heta lust en dröm är vorden.
Skall jag ej mera vakna? Vilsna fråga,
som lifvets oro i min drömkalk tömmer!
Hvarföre trå till kamp och strid och plåga,
då lugnt jag hvilar ut och ljuft jag drömmer!
Hvarföre trå till ljus, som allt förklarar,
till vidder svindlande, till evigheten? —
Uti min tunga sömn en aning svarar,
Att lifvets grodd ur jord är hemligheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
