- Project Runeberg -  Ord och Bild / Adertonde årgången. 1909 /
294

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Den sjuke mannen och hans kaotiska styrelse. Af Nicholas C. Adossides. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 7 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den kejserliga frikostigheten. Dylika fall
förekomma likväl icke ofta — rivalskapet,
afundsjukan och stridigheterna äro
vanligtvis äkta nog. Om man utsträcker
detta exempel och kan föreställa sig
sultanen ständigt sysselsatt med att i
praktiken tillämpa maximen: »Divide et im-

pera», får man någon idé om den anarki,
som råder inom regeringsmaskineriet.
Provinsguvernörer, prefekter,
underprefekter, ministrar, ämbetsmän af alla
grader, civila och militära, hetsas emot
hvarandra och sammanföras i ett ministerium,
en rådsförsamling, ett statsutskott eller i
själfva Yildiz, just på grund af sin
inbördes osämja valda af sultanen, som på
detta sätt skyddar sig emot eventuella
sammansvärjningar. Underordnade
uppmuntras af honom till uppstudsighet emot
sina öfverordnade. Han icke blott tillåter
ämbetsmän att plundra kejserliga
skattkammaren, utan till och med eggar dem
att göra det, säker på deras tacksamhet.

Ja, män af samma blod och familj
sättas stundom upp emot hvarandra, som
t. ex. då Munir Pascha, f. d. ambassadör
i Frankrike, blef tillsagd att spionera på
sin egen far och den senare i sin tur
ålagd att spionera på sin son. I detta
fall brukade de dock visa hvarändra sina
respektive rapporter, och efter moget
öf-vervägande af ömsesidiga intressen
skickades andra rapporter, rättade och
modifierade i ändamål att tjäna familjens
välfärd, till palatset.

En dag sade någon till sultanen, att
det ej i hela riket fanns en oärligare
man eller större tjuf än hans
favoritminister Mahmoud Djelaleddin Pascha.

»Ja, jag vet det», sade sultanen, »men
han är trogen mot mig.»

Sultanen är full af låtsad envishet och
ger endast vika för tvingande
omständigheter med den hemliga afsikten att längre
fram få tillbaka hvad han för en tid
nödgas afstå ifrån. Aldrig rådlös, då det

gäller att finna utvägar, gör han de
fiffigaste beräkningar och vet att på ett
be-undransvärdt sätt undvika fara genom
ständigt nya knep. Han är skicklig i
att utlägga snaror och i stånd till allt
slags låghet mot sina fiender, dä han
fruktar dem, och den största stränghet,
då han har dem i sitt våld. Och hans
hämnd blir så mycket kraftigare genom
att han tåligt närt den i hemlighet.

Ej endast anser han en för honom
besvärlig mans lif vara af föga värde, utan
utgjutet blod tycks rent af verka lugnande
på hans förstörda nerver, som alltid äro
spända till det yttersta. »På kvällen,
innan han somnar», säger en af hans
kammarherrar, »måste han ha någon, som
läser för honom. Hans favoritböcker äro
de som gifva detaljerade skildringar af
mord och afrättningar. Berättelserna om
brott hetsa upp honom och hindra
honom från att sofva, men så snart
föreläsaren kommer till ett ställe i boken,
där brottslingen drabbas af straff, blir
sultanen genast lugn och faller i sömn.»

Ett annat fall, som belyser såväl denne
mans rädsla och misstänksamhet som
hans grymhet, berättades för mig för
flera år sedan af en af sultanens
adjutanter, som tjänstgjorde i palatset vid
tiden, då händelsen ägde rum. »Hans
Majestät», sade min sagesman, »hade
nyligen ökat sitt harem med en cirkassisk
odalisk på omkring 16 år och af en
ovanlig skönhet. Bland palatsets
hundratals kvinnor blef denna flicka snart
favoriten och den privilegierade, och till henne
tycktes Hans Majestät sätta det största
förtroende, så att hon kunde gå in i hans
rum oanmäld och när hon ville. En
afton inträdde hon som vanligt, och då
hon fann majestätet sofvande, gick hon
och undersökte de mångahanda kuriosa,
som voro kringströdda här och hvar, och
hennes uppmärksamhet drogs särskildt
till en juvelbesatt pistol, som låg på bor-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:50:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1909/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free