- Project Runeberg -  Ord och Bild / Adertonde årgången. 1909 /
306

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Den sjuke mannen och hans kaotiska styrelse. Af Nicholas C. Adossides. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 7 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

alltid för att anstifta komplotter. I
Konstantinopel råder en riktig skräckregering,
och efter en viss timme på aftonen är
det till och med förbjudet att fritt gå
omkring i staden. En minister kan icke
bege sig till en bal utan att be sultanen
om tillåtelse. Ifall han lämnar sin
bostad nattetid, blir han misstänkt.

För att ännu bättre skydda sig har
Hans Majestät vidtagit alla möjliga
försiktighetsmått, som synas honom
nödvändiga. Han har afskaffat lokalposten,
enär den kunde underlätta
sammansvärjningar, och så bra har han gjort detta,
att det icke finnes någon möjlighet att
förmedels bref sätta sig i förbindelse med
hvarandra. Hvad beträffar
korrespondensen med provinserna eller utlandet, måste
det sägas, att postväsendet icke
utmärker sig för någon regelbundenhet eller
sina tjänstemäns förtegenhet och
ärlighet. Bref öppnas, och det anses ofta
vara bortkastad tid att skicka dem till
deras bestämmelseort, ty postkontorets
tjänstemän äro spioner, och då de
upphöra med att spionera, är det endast för
att blifva tjufvar.

Se här ett exempel! Jag skickade
en gång min tjänare att köpa för tjugo
kronor frimärken på hufvudpostkontoret,
och efter att ha frankerat en del bref
afsände han dessa. Dagen därpå
retur-nerade postkontoret till mig mina bref
med den undskyllan att frimärkena voro
ogiltiga (brefven hade man naturligtvis
öppnat för att få reda på min adress).
Saken var den, att ministern för
postväsendet tre dar förut i rörelsen utsläppt
en ny serie frimärken utan att varna
allmänheten eller förklara de gamla, af
hvilka ett ansenligt förråd ännu fanns
inne, för ogiltiga. Fåfängt vädjade min
tjänare till tjänstemannen, som sålt
frimärkena till honom, och fåfängt begärde
allmänheten ersättning för eller utbyte af
de ogiltiga frimärkena mot nya. Af denna

orsak ha flera främmande makter,
England, Frankrike, Tyskland, Österrike och
Ryssland, sina egna postkontor i
Konstantinopel och alla de förnämsta
städerna i riket. Men i alla fall roar sig
den turkiska regeringen allt emellanåt
med att bemäktiga sig och bryta upp
postväskorna, då de passera gränsen, i hopp
om att finna komprometterande bref eller
mot sultanen fientligt sinnade tidningar.

Det är få saker som sultanen och
hans regering mindre tycka om än
tidningar. Abdul-Hamid har i åratal gifvit
ut oerhörda summor för att göra de
förnämsta europeiska pressorganen sig
be-vågna. Han har på sin sida vunnit
några i Frankrike, Tyskland och
Österrike, men han kunde ej köpa alla. Det
är honom t. ex. icke möjligt att finna
en enda engelsk tidning, som han skulle
kunna dra öfver till sitt parti. Och
därför har han svurit ett djupt hat till
pressen i allmänhet och den engelska i
synnerhet. Följaktligen äga själfständiga
tidningar intet officiellt inträde i
padi-schans stater. Utländska tidningars
korrespondenter i Konstantinopel —
åtminstone de som ej låta köpa sig — ha
naturligtvis ingen god ställning. De
behandlas nästan som om de vore
skadedjur och öfvervakas af en organisation
med den högtrafvande benämningen
»Censurstyrelsens byrå för utländska
pressärenden.» I spetsen för detta ämbete
står en armenier, Nichan Effendi, en
underbart skicklig språkkärl, som dagligen
läser en otrolig mängd utländska
tidningar, varnar Hans Majestät för stötande
artiklar och vidtar nödvändiga åtgärder
för att hindra dem att komma, in i eller
cirkulera i det ottomanska riket.

Censurbyrån står äfven i förbindelse
med den inhemska pressen, dessa
olyckliga tidningar som slutligen blifvit så
tunna, så ointressanta, så oförargliga, att
de verkligen förtjäna medlidande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:50:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1909/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free