Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Till Verner von Heidenstams femtioårsdag. Af Ruben G:son Berg. Med 14 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nat framträdet af en ny,
uppslagsgif-vande individualitet; »Hans Alienus»
gjorde klart, att denna märkliga natur
äfven var en ledande personlighet. Hur
mycket än »Hans Alienus» kunde kallas
ensamhetens och främlingsskapets epopé,
var det tydligt, att den, likaväl som
Strindbergs »Mäster Olof», var en bok
af strid och ideal, och att dess skapare
var en höfdingagestalt med både lust och
förmåga att föra en flock framåt till
nydaning och omgestaltning. Lyriker och
fantasimänniska helt och fullständigt, i
alla sina verk en skapare — men på
samma gång en förkunnare, hvars
sträf-van till en förändrad konst också var
liktydig med en sträfvan efter
omformning af tänkesätten, så stod han för
medvetandet.
De nya färger, den rikedom af syner
och det spelande lynne, som omgaf hans
inträde i vår vitterhet, byttes
nödvändigtvis i en stoltare och strängare skrud,
allt efter som de nya uppgifterna i
hemlandet började upptaga honom. Den
resande iakttagaren från Österlandet och
Italien vardt bofast i sin barndoms land
och begynte lära sina landsmän hvad
Sverige var och betydde och borde bli.
Redan i sina första böcker hade
Heidenstam visserligen då och då
framkastat ett yttrande, som tydde på en helt
annan känsla för sitt land och minnena
där än som var modernt då. I
»Kos-mopoliten» ljöd hymnen till Det hvita
landet ännu i viss mån vemodig och
tveksam, fast full af varm känsla, och
för den som ville förstå var den lilla
pärlan »Min stamfar hade en stor
pokal» redan varslet om en historisk dikt
med inhemskt ämnesval. I
reseskisser-na påträffar man oförhappandes en
mening som denna: »Det är helt visst
icke någon tillfredsställelse öfver att vara
långt ifrän sitt hemland. Detta är dock
till sist det som man i hemlighet är
mest hängifven af allt i lifvet» — på
samma gång som han utropade: »Ar det
ej en härlig sak att i sin ungdom vara
ledig och fri och anse hela den vackra
jorden som sitt hem, som en våning på
fem rum.» Doldt bakom fabelns
bladverk och likväl tydligt nog förtalde
slutet af »Hans Alienus» om samma
nordiska strömdrag från Minnets källa.
Men påtagligt tendensiöst verkade först
Modern barbarism 1894, hvars heta
protest mot restaurerandet af historiska
byggnader framför allt var sprungen ur
samma kärlek till det minnesrika, det
historiska som känslans och inbillningens
närmsta härd. Han vördade den
ålderdomliga byggnaden som reliken:
»sammanvuxen med anekdoter, med verkliga
eller diktade handlingar, med lifvet själft,
med människor, hvilkas blod vi bära
och hvilkas sträfvanden vi ärft». Den
andra samlingen Dikter 1895 var icke
direkt historisk, men den betonade
sambandet med det förgångna och
hänförelsen för det egna landet utan tvekan
och utan tvifvel. Hur ungt
förtröstansfullt skulle inte »Pingstnatten» verka, och
hvilken motsats mot den öfliga
terminologin! Hade icke Norge under årtionden
lofvats och beundrats som det unga
landet, som skulle göra’t, medan vi voro
det åldrade, det f. d. — men
Heiden-stams sagosyn visade ej vår mannaålders
kämpelik i kistan:
Där låg ej som jag tänkt mig den
vår mannaålder jordad.
Vår mannaålder väntar än.
Vår dag är ofullbordad.
Sverige var »Den sofvande systern»,
det skulle vara målet för vår ärelystnad,
vår strid, vår lefnads värf i stort och
smått. Andra dikter voro mäktigare
än just dessa i denna underbara
diktsamling, som syns mig härliga och
större för hvar gång jag återvänder till dess
bländande och djupa guldgrufvor, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
