- Project Runeberg -  Ord och Bild / Adertonde årgången. 1909 /
361

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Domenichinos amazon. Af Ernst Lundquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

svarta munkarna i vänstra hörnet. Hela
tresken blef som en apoteos af
skönhetens och världslustens seger öfver den
utlefvande klosteraskesen, och för att
ytterligare betona det, hade han öfver hennes
hufvud anbringat smattrande trumpeter
■och en stolt vajande röd fana. Bara nu
inte det hela kom att verka för
världsligt för ett klosterkapell . . . men det skulle
nog ingen komma att tänka på, kardinal
Farnese var själf en lefnadsglad herre,
och basilianerna hörde ju inte till de
strängaste klosterordnarna.

I Frascati syntes Domenico sällan till.
Ett par söndagskvällar hade han
uppenbarat sig på hufvudgatan under
corso-tiden, men han såg trött och utarbetad
ut, och sedan han stärkt sig med att möta
Caterinas strålande ögon ett par gånger,
anträdde han hemfärden igen. Hans vackra
sång hade aldrig mera hörts i gränden,
och hemma hos Caterina misstänkte man
ingenting. Det var bara så retsamt, att
far allt oftare talade om hennes
giftermål med Paolo, en aflägsen släkting, som
bodde i huset och skötte Luca Fallanis
skrifgöromål, medan han väntade på att
som måg få öfvertaga hela den
vidlyftiga skötseln af vingårdarna. Caterina
hade inte tyckt illa om honom förr, ty
han var klok, duktig och karlaktig, men
nu hade han börjat se så kärvänligt på
henne och tagit sig en förmyndareton,
som retade henne. Senast häromdagen
hade far i hans närvaro talat om de två
tusen scudi han ämnade ge sin dotter i
hemgift och som han just nu höll på
att anskaffa genom att sälja en vingård,
som låg för aflägset att kunna
bekvärn-ligen vaktas under druftiden. Det artade
sig kanske till strid . . . nå, det kunde
måhända också aflöpa lugnare än hon
trodde, om Domenico nu vann en stor
framgång med sina målningar i
Nilo-kapellet.

Och framgången blef lysande. En

söndag, efter mässan öppnades kapellet
för allmänheten med stor högtidlighet och
en praktfull procession anförd af kyrkans
commendatario, kardinal Farnese själf.
Han omfamnade Domenico inför allt
folket och tackade honom för- det
mästerverk han skapat till Guds och den helige
Nilos ära. Enskildt sade han visserligen
till honom, att det hela kanske var litet
värdsligt ... i synnerhet den vackra
flickan, som stod midt på taflan och visade
sina ben . . . och trumpeterna smattrade
kanske väl högt, men det gjorde ju
mindre i detta kloster, som på samma gång
var fästning. Domenico var öfverlycklig,
men såg tankspridd ut; hans ögon
tycktes söka någon i folkmassan. Men
Caterina var icke där, hon hade måst stanna
hemma hos sin mor, som låtit slå sig
åder — det gjorde hon punktligt den
femtonde i hvarje månad — och låg till
sängs.

Men Luca Fallani hade varit med
och hört allt hvad folket sagt i kapellet
framför de nya målningarna, och han
kom hem alldeles ursinnig. En mängd
frascataner hade känt igen Caterina i
amazonen och ansatt honom med frågor,
hur hon kunde känna målaren, hvar hon
stått modell för honom, och om det var
med Lucas tillåtelse som hon blottat sina
vackra ben inför målaren och hela
kristenheten. Aldrig hade man sett till henne
i Grottaferrata, det måtte visst ha varit
i smyg som de där båda ungdomarna
haft sina möten . . .

Det blef ett stort uppträde, då han kom
hem och lät Caterina undergå förhör vid
moderns säng. Flickan svarade lugnt
och oförfäradt, omtalade allt som fanns
att berätta, hemlighöll ej ens de båda
serenaderna i gränden och brefven, som
hon växlat med sin vän, och förklarade,
att Domenico Zampieri hade hela hennes
hjärta och skulle bli hennes man — han
eller ingen. Han kom nog själf i mor-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:50:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1909/0398.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free