- Project Runeberg -  Ord och Bild / Adertonde årgången. 1909 /
371

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Gustaf och Magda von Heidenstams bröllop på Olshammar 1857, beskrifvet i bref från Johan von Heidenstam, brudgummens broder, till deras åldriga moder i Karlskrona

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dedels mil, voro dylika placerade. Grupper
med landtfolk lägrade sig redan tidigt på
eftermiddagen i parken och på
kringliggande höjder, alla högtidsklädda. Men
ännu några ord om festivitetssalen i
våningen en trappa upp. Presten stod liksom
i en nische af grönska och blommor,
framför honom kullerstolarne öfverhöljda af det
finaste damast, hvitt och glansigt, med
här och der fästade fina blomsterbuketter,
ofvanpå kullerstolarne 2’.ne utsökt vackra
brodderade kuddar och framför dem den
äfvenledes brodderad matta hvarpå
brudparet skulle stå. Klockan 5 på slaget
komma Gästerna, i equipager, det ena
grannare än det andra. De 2:ne yngsta
marskalkarne emottogo dem i nedra
förstugan, hänvisade Herrarne till venster,
der deras toiletterum funnos, och förde
Damerna till höger, der toiletterum för
dem blifvit arrangerade. Då Damerna
ut-kommo derifrån, convoyerades de af de
begge yngsta Marskalkarne uppföre trappan
och till Kabinettet. Der hälsades de af de
båda äldsta Marskalkarne, som convoijerade
dem in i Salongen till värdinnan. Sedan
alla gästerna voro komne, serverades kaffe
med de raraste bakverk, tillverkade af den
Sockerbagare-artisten, som medföljt Gösta
och mig till Olshammar. Marskalkarne
begåfvo sig till brudens yttre rum på nedra
botten och öfverlemnade der till
brudtärnorna de buketter dessa skulle bära
såsom tecken af sin värdighet, hvarefter
brudgummens Marskalkar Cederström och
Mannerstråle begåfvo sig till honom i
flygelbyggnaden och Brudens Marskalkar
Löjtnant Wiman och jag afhämtade brudens
far och förde honom till sin dotter. Fadern
tar bruden vid handen och för henne ur
sina rum, tärnorna och Marskalkarne sluta
sig, 2 och 2 i bredd, till tåget, som går
upp för stora trappan till kabinettet, hvars
dörrar Marskalkarne öppna. Samtidigt
med brudens utträde ur sina rum, har
brölloppsgästerne uttrådt i den smyckade
salen och, med en mun; i förtjusning
utropat: »O, Janne! Janne! du är maka-

lös!» Brudgummen, som hört detta utrop,
skyndar ledd af sin fader (en bror till sin
svärfader) och åtföljd af sina Marskalkar
öfver gården uppför stora trappan, in i
tamburen. O ängslan! Brud och brudgum
måste i samma stund, samma ögonblick, i
samma sekundknäpp sätta foten in i bröl-

FRU BERTA RUTTERSKIÖLD, FÖDD VON
VEGESACK, BRUDENS MODER.

lopssalen, utan att dock under passagen
dit få se hvarandra, utan att få inträda
genom samma dörr. Marskalkarne, hvarpå
de ungas hela framtida väl beror, darra
som asplöf att någon olycka skall hända;
utposter finnas i hvarje vrå, vinkar och
blinkar aflösa hvarandra; ändtligen står
brudparet vid hvar sin dörr. Dörrarne flyga
på en gång upp, man räknar: ett, tu, tre
och hör de älskandes fötter på en gång
röra golfvet i bröllopssalen. Deras lycka
är afgjord och strålar från deras rosiga
kinder; ett sorl af belåtenhet, af beundran
genomilar brölloppsskarans leder,
hvar-emellan brud och brudgum, hvar på sin
sida inträder och intager sin plats på
brudmattan. Presten står med handboken
tillreds, tärnorna placera sig bakom
Marskalkarne, hållande 3-armade silfverstakar
med brinnande ljus på sidorna, så att de
sluta en halfcirikel kring brudparet.
Brudgummen lämnar sin hatt och värja till sin
yngsta Marskalk, bruden sin mantel till
yngsta Brudmarskalken, och sin bukett till
en af tärnorna. Presten börjar med
högtidlig stämma: »I Guds faders, sonens

och den heliga Andes namn!»
Ögonblicket var gripande, och jag erkänner att
jag darrade på manchetten. Men nu,
Mutter lilla, måste jag sluta; fortsättning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:50:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1909/0408.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free