Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från operan och konsertsalarna. Af Andreas Hallén. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fot. Eugeu Scliiffter, Dresden.
IRMA TERVANI.
Wagner diktade »Mästersångarne» 1861
i Paris och komponerade musiken åren
1862—64, då han förde ett kringirrande
och ekonomiskt bekymmersamt lif, tidtals
boende i Biebrich vid Rhen, tidtals i
Penzing vid Wien och i Schweiz, hvarest
han nästan tiggt sig till inackordering hos
en familj Wille. De bref, som han under
dessa år tillskrifvit fru Wesendonck, sin
första fru, Minna Planer, samt fru Eliza
Willes memoarer från denna tid lämna
flera intressanta bidrag till detta
mästerverks tillkomst och fortgång. Man kan
häraf förstå, att dikten skrefs under
intrycken af Tannhäuserfiaskot i Paris 1861,
hans afundsjuka kollegers ständiga intriger
samt större delen af den tyska
musikpressens hånfulla förföljelser. Denna dikt är
ju också delvis både satirisk och polemisk,
därjämte äro ock några figurer karikerade,
hvarför »operan» af många fick
benämningen »komisk», och andra fingo ånyo
stoff till personligt illasinnad kritik.
Wagner har själf i bref till sin väninna fru
Wesendonck betecknat »Mästersångarna»
som sitt mest fulländade verk, och fru
Wille berättar huru han i denna opera
förhärligat den gamle tyske mästersångaren
Hans Sachs i Niirnberg, och samtalsvis lär
han ha sagt: »Er (Hans Sachs) steht aufi
der Wiese in freier Luft am Johannistage,
während Stadt und Volk ihm zujubeln,
weil er der Meistersinger ist! Die Welt
wird sich verwundern, wenn sie die Töne
und Ackorde hört, die ich dem
Meistersinger zu Ehren an sch lage. Echt deutsch
ist mein Hans Sachs, so gut wie der
ge-mtithliche Biirgersmann, der das Lied von
der Wittenbergischen Nachtigall Eurem
Luther zu Ehren gesungen hat. — Meinen
Meistersinger sollt Ihr hoch halten.»
Enligt de flestas mening är ju nu också
»Mästersångarne i Niirnberg» Wagners
största mästerverk, och frånsett de många
vidlyftigheterna och rekapitulationerna är
den stil han här skapat den mest
lämpliga till efterbildning och utveckling.
Den 13 april tog herr John Forsell
afsked från operan, åtminstone för några
år, då han är engagerad vid Metropolitan
operahouse i New-York. Han hade till
afskedsföreställning valt »Eugen Onegin»,
i hvilket titelparti han från denna operas
premiär blifvit särskildt hyllad som damer-,
nas förklarade gunstling. Utan att här
uppräkna alla de många roller, i hvilka
han uppträdt sedan sin första debut våren
1896, kan jag dock som totalomdöme
säga, att han alltid sökt och äfven lyckats
skapa väl öfvervägda karaktärstyper samt
att han genom nyansrika och
tempera-mentsfulla detaljer vid hvarje repris gifvit
sina sceniska figurer en originell
nyhetsverkan utan totalförändring af den
ursprungliga grundtypen. Han har alltid
ställt de största fordringar på sig själf som
konstnär, alltid visat sig vara sakligt
intresserad för sin uppgift, och vår
operascen gör därför genom hans bortgång en
stor och ännu oersättlig förlust.
Då detta skrifves gasterar eller
debuterar ytterligare en ung tenor,
amerikanaren herr Ellison v. Hoose omväxlande med
herr Menzinsky, och har redan sjungit i
Bohéme och Aida. Huruvida han är
någon lämplig ersättning för herr Ödman
kan man väl ännu ej afgöra. Någon
dramatisk sångare är han säkert icke, men
hans röst är vacker, mjuk och böjlig samt
på godt italienskt vis skolad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
