Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Fornattisk skulptur. Studier i Akropolismuseet i Athén. Af Hjalmar Öhman. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sagan som framträda i gafvelgrupperna
äro karaktäristiska för vasmåleriet men
nästan obekanta för den litterära
traditionen.
Så förhåller det sig med en liten
grupp i Akropolismuseet, föreställande
Herakles’ kamp mot den lemäiska hydran
(sid. 404). Kämpens nu till en del
förlorade gestalt behärskade gafvelns midt,
medan det månghöfdade, i vindor
sammanslingrade odjuret uppfyller den högra
gafvelhälften. Till vänster håller
stallbrodern Jolaos spannet, afvaktande
utgången af striden. Denna har trädt i
sitt mest kritiska skede. Herakles
svänger klubban och står redan i beråd att
öfvervinna hydran, af hvars ormhufvuden
en del falla vanmäktiga ner, medan
andra ännu höja sig med öppna gap och
spelande tungor. Då synes från vänstra
gafvelhörnet den af Hera utsända
krabban skynda hydran till undsättning.
Episoden med krabban hör sä att
säga till de apokryfa Herakleshistorierna,
hvilka den stora konsten, synnerligast
under klassisk tid, ej känner till, men
som i det tidigare vasmåleriet icke äro
alldeles okända.
Reliefen i gruppen är flack och
kompositionen föga lycklig. Om man också
frånser den oriktiga uppställning
bilden fått i museet, i det att Herakles är
ryckt för nära hydran och Jolaos för
mycket in på Herakles, så verkar det
hela icke desto mindre bristande rytm
och jämvikt. I förhållande till odjurets
kompakta massa i högra gafvelhälften
göra midtelpartiet och den vänstra
half-van ett intryck af tomhet. Gruppens
mästare arbetar tydligen med förebilder,
dem han ej förstår att anpassa efter sitt
ändamål.
Betraktar man den vagnslänkande
Jolaos, behöfver man ej tveka, hvar
förebilderna stå att finna. Denna med den
ena foten på vagnskorgen stående kör-
ZEUSFIGUR FRÅN EN OBEKANT
GAFVELGRUPP. I Akropolismuseet.
sven, som på ett högst onaturligt sätt
vänder hufvudet helt om för att se
bakom sig, är en redan på korintiska
vaser förekommande typ. De
ursprungligen mörkblå, nu dunkelgröna hästarna,
Jolaos’ svarta skägg och’ de rosafärgade
nakna figurerna framträdde såsom en i
all sin bjärthet mörk målning mot den
naturliga porosytans ljusa fond.
Basreliefens föga plastiska utarbetning
förhöjde ännu det måleriska intrycket.
Att de gamla skulptörerna vid
poly-kromeringen af sina bildverk tilläto sig
en viss frihet och omväxling, framgår af
en annan gafvelgrupp, hvilken
otvifvel-aktigt härstammar från Solons tid, men
ifråga om den måleriska utsmyckningen
alls icke skattar åt det gängse brokiga
och granna och där figurerna framträdde
ljusa mot mörk fond. Gruppen
föreställer Herakles’ införande i Olympen. Man
ser fragmenten af en gudaförsamling:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
