- Project Runeberg -  Ord och Bild / Adertonde årgången. 1909 /
410

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Fornattisk skulptur. Studier i Akropolismuseet i Athén. Af Hjalmar Öhman. Med 7 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

okändt tempel, hvilken föreställer ett
lejon, som kastat sig öfver en hjort. I
simadekorationen ingick det skulpterade
lejonhufvudet redan tidigt, och i de
grekiska museerna ser man ofta fristående
lejon, sittande eller liggande, från arkaisk
tid, hvilka tjänat till att pryda
tempelingångarna och tempelgårdarna.

Dessa djurframställningar äro att
betrakta såsom reminiscenser af ett
orientaliskt inflytande, hvilket i äldsta tid gör
sig märkbart på den helleniska kulturens
alla områden. Den grekiske konstnären
efterbildar till en början högst
ofullkomligt de assyriska eller persiska
förebilderna. Men efter hand inlägger han i
de stereotypa jakt- och djurscenerna en
egen personlig uppfattning, bringar dem
den allmänmänskliga uppfattningen
närmare, lyfter dem med ett ord till den
stora, fria konstens höjd.

Man har framhållit, att djurbilderna
i den grekiska arkaismen äro bättre lyc:
kade än människogestalterna. Detta är
dock endast skenbart. Granskar man
t. ex. nogare vecken på de liggande
tjurarnas halsar och böjningarna på
ormslingorna, så finner man, att de ej smalna
där de borde. Det fördelaktiga
konstnärliga intryck de icke desto mindre

göra, beror på den enhetliga
stiliseringen och den sinnrika polykromin.

* *

*



Den gamla kalkstensskulpturen på
Akropolis, hvilken vi i dess hufvudverk
genomgått, utfyller i den athénska
konsthistorien ungefär en mansålder eller tiden
från Solon till Peisi§tratos. Den uppkom
såsom dekoration till porostemplen och
upphörde att existera med dem. Naiv
i uppfattningen och konstlös i sina
uttrycksmedel, har den dock den kraftens
och klarhetens pondus, som bådar
framtida storhet. Såsom det anstår en
ungdomlig konst, svärmar den för
styrkan och hjältedåden. Den lefver i en
värld af sällsamma gamla myter med
strider och äfventyr, hvilka tyckas
återspegla konstens egen kamp för sin
full-komning. Men den urkraftiga plantan
behöfde blott solen från Peisistratos’ tron
för att slå ut i full blom. Med sina
marmortempel (se bilden sid. 408 t. h.)
och stoder blir Athén under honom den
klart lysande stjärnan i Hellas, det
hnaouC A&yjvoLi, hvarom Pindaros ännu
efter dess förstörelse så beundrande
sjunger och hvilket genom Kavvadfas’
fynd med en underbar klarhet åter
lefver upp för vår syn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:17 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1909/0451.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free