426 (Ord och Bild / Adertonde årgången. 1909)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Vilse på fjällen. Af Emil Stumpp. Med 5 teckningar af författaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÅRESKUTAN FRÅN HALLEN (STORSJÖN).

Ett härligt panorama! — Öfver
skogens böljande åsar glänsa Oviksfjällen
helt nära — långt, långt bort dyker
en karaktäristisk topp ur dimman. —
Åreskutan i öfverväldigande majestät!

Beundrande dröjer jag ett slag —
allt är försvunnet.

Kväll. Det bär uppför. Stigen
lämnar skogen. Nu på branta
klippvägar. Storån brusar där nere, vildare
blir naturen, bergen äro höga, och trång
är dalen.

Ett ljus skymtar! Bydalen! —

1 disig vinterro ligger det ensamma
stället. Dalsjön sofver; af Storåns
dån hörs inte mycket hit upp, och i
evig tystnad skåda fjällen ner från sin
orubbliga tron. Barrskogen, som
klättrar upp efter fjällväggarna, blandar
sina djupt allvarsamma och på samma
gång värma skuggor, i kvällens
dimmiga dager. — —

Bydalens märklige värd, Per
Bertils-son, gillar emellertid inte alls min
plan. Att komma fram öfver fjällen
nu på vintern är, särskildt för en främ-

ling, rent af omöjligt. Det kan jag
inte tro.

Tidigt på följande morgonen. Jag
tänker följa Storåns lopp tillbaka upp
till dess källa och sedan tvärs öfver
fjällen till ett lappläger, som lär vara
söder om dem.

Tät skog. Stora hål i isen, älfven
rycker lös väldiga bitar. Flera armar
förena sig här. Hvilken skall jag
följa? — Jag tar den största.

Dalgången krymper mer och mer
ihop, nu är den alldeles slut. Dånande
och med våldsamhet kommer vattnet
ner. Jag är tvungen att fortsätta upp
på berget.

Gles skog. Bara björk och gran,
mindre och krokigare nästan för hvart
steg. Tätare och resligare i sänkorna,
där vattnet samlats. Öfver allt
strålande klart! — Fjällen lysa, och fjäll
rundt omkring, bara fjäll! Flimlen
hvälfver sig blå och hög.––––-

Ju längre uppåt jag kommer, desto
skarpare och kallare blir vinden.
Ingen sol numera Svarta och
sammankrympta äro de sista träden, i stället
för grönska bära grenarna långa sotiga

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 13:50:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ordochbild/1909/0467.html

		Ord och Bild / Adertonde årgången. 1909 / 426 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|