Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Vilse på fjällen. Af Emil Stumpp. Med 5 teckningar af författaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NIPAN (VEMDALEN I HÄRJEDALEN).
inte hvila. Jag måste komma till
någon bostad.
Det biir eftermiddag. Träden börja
igen, först enstaka, låga. Mot kväll
är jag i skogen.
Natt. Fram så länge det går! —
Jag tvingar mig fram mellan träden,
jag stöter mot dem. Det går inte
vidare. —
Jag samlar ved, men får inte eld.
Tändstickorna ha blifvit våta.
Frysande och hungrande — jag har inte ätit
någonting på två dagar — väntar jag
tills natten är förbi. Ingen sömn.
Ett hest skällande i skogen — jag
tänker på vargen. Det blir tyst igen.
Dagen börjar gry. Jag bryter upp.
Underligt att jag lefver än —. Inte
långt, så stannar jag. Stora spår gå
omkring mitt läger, återigen tänker jag
på vargen.
Skog, bara skog. Ingen lefvande
varelse. Allt är tyst! Jag äter snö,
törsten bränner. Mot hungern har jag
intet.
Det lider mot kvällen. Då — ett
spår, ett slädspår! — Ändtligen! —
Nu har jag bara att följa! —
Flera timmar. En gärdsgård, en
fäbovall —. Spåret går genom och in
i skogen igen. Snön är nedtrampad,
de ha huggit ved här. Men ingen
fortsättning af spåret, dét går tillbaka–––
Det börjar snöa, tätare och tätare.
Jag lämnar mig åt mitt öde. Hur länge
ännu — och det är slut.
I dvala återvänder jag till
fäboval-len. Men inte länge, så börjar lifsmodet
komma tillbaka. Snart sprakar en
brasa i spisen. Värme! — Det blir nästan
riktigt trefligt i stugan; .jag hänger
mina benhårdt frusna kläder öfver elden
och smälter snö till dricksvatten.
Brasans lågor slå emot mig. Det
blir varmt! — Så nära som möjligt!
— Kroppen börjar bli mjuk och
späns-tig igen. Det rycker i senorna.
Trötthet öfvermannar mig. Jag drar några
fårskinn ner från takbjälken och
lägger mig. Så skönt! —
Först mot morgonen viker
spänningen, nerverna domna, och jag får
sof-va några timmar, hårdt och djupt.
Kölden sticker i näsan, mäktigt
strömmar dagsljuset in i stugan. Det
gnistrar och sprutar i rutornas
frostblommor.
Det måtte vara sent på dagen! Kloc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
