- Project Runeberg -  Ord och Bild / Adertonde årgången. 1909 /
441

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Nyare svensk prosakonst. Af Carl R. af Ugglas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NYARE SVENSK PROSAKONST

Af CARL R. AF UGGLAS
II.

Valdemar Lindholm: Fjället, skogen och myren.
Tre Norrlandssägner. Göteborg, Åhlén &
Åkerlund.

Wenzel Hagelstam : Svarta skuggor. Stockholm,
Albert Bonnier.

Henning Berger: Ur en ensams dagbok. Stockholm,
Albert Bonnier
— Aska. Stockholm, Albert Bonnier.

Algot RuhE: Menlösa barn. Stockholm, Wahlström
& Widstrand.

JTROTLIG, outplånlig är visst den
romantiska lidelsen i det stackars
få-vitska människohjärtat, lidelsen
efter vida drömmar och nya ord och
mystiska teckenspråks uttrycksfullhet. Den
lidelsen har skapat Hellas, orienten och
medeltiden så som de aldrig varit och aldrig
kunnat vara och befolkat dem med människor,
som icke mera ha något af vårt eget tröga och
tunga blod, våra egna ansiktens välkända
och oberäkneliga drag. Och när vinden
under de sista 20, 30 åren med allt
bestämdare styrka kantrat öfver på nord,
blef det Norrland med sina breda älfvar
och skogar och norrsken öfver lappländska
berg som steg upp som den nationella
romantikens sagorike par préférence, och
dit kommo nu drömmarnas och skaldernas
och framför allt drömmerskornas och
skaldinnornas långa karavaner med lutan och
anteckningsboken i klöfsadelsbagaget
turistande öfver backarna, svärmande och
inspirationsbenådade vid bruset af
jämtländska vattenfall och mumlet från vaggande
granar, alldeles som deras fäder en gång
i attiska olivskogar eller på romerska
ruinfält. Men det är nu verkligen så, att

det är en sak att säga tulipanaros och en
annan att göra en. En god vilja är här
nog inte alldeles tillräcklig. Det fordras
också, och framför allt, en god stil. Och
här har vår mänskliga arfsynd, den
intellektuella trögheten, som så ofta annars
varit framme och spelat ett puts, allt det
traditionsbundna i fraseologi, känslo- och
tankegångar kräft sina litterära offer, och
den gamla romantiken med sina
fantastiska och urmodiga kostymer och med
sitt gamla hederliga barna- och hjältehjärta
i bröstet har som den gick och stod flyttat
in i de nya domänerna. Och det har
varit med den som med djäfvulen i den
evangeliska liknelsen, som kom tillbaka
från öknen till sitt hus med sju andra
djäflar värre än han själf. Den har tagit
sin hämnd efter exilens årtionde.
Norrlands-skildrarna ha verkligen hos oss blifvit en
grym landsplåga. Undantag finnas ju, vi
ha ju t. ex. Hallström och Pelle Molin,
men just en från första stund lancerad
öfverskattning af denne sistnämnde får
man nog tillskrifva en stor del af skulden
till sakernas nuvarande sorgliga tillstånd.
Åh alla dessa Pelle Molin-imitatörer i
böcker och tidskrifter... 1 Spären
förskräcka.

Valdemar Lindholm förskräcka de
dock icke. Oförfäradt och troskyldigt
kommer han med hela barlasten af
grann-låtsfigurer och grannlåtssymboler, som man
känner från så otaliga experiment i genren.
Här drar han nya växlar af sinnebildligt
djupsinne på motsatsförhållandet mellan de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:50:18 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1909/0482.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free