Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Nyare svensk prosakonst. Af Carl R. af Ugglas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kanska humoreskerna — och, gärna för mig,
också de obscena små tyska häftena — samt
att man med dem i hand inte undgår att
besväras af en misstanke, att dess förf. af inte
fullt utredbara skäl i alla fall pretenderar
på rätten att anses förmer än dessa. Och
den rätten har man bra svårt att erkänna.
Härför äro hans andes barn verkligen
alltför menlösa. Den kyligt öfverlägsna
sarkasm — försök till sarkasm — hvarmed
de handskas med människor och
förhållanden, imponerar inte så synnerligen mycket
numera, lika litet som deras äregirighet
att uppföra sig tillräckligt fördomsfritt
opassande, att ingen människa skall kunna
tvifla på deras härstamning från en
frigjord och tidsenligt kultiverad
bildnings-epok. Det kan ligga klok förtänksamhet
i denna omsorg. Jag är nämligen rädd
att man annars ganska snart kan komma
att råka i genanta dubier om den saken.
Förf. lär ha vunnit berömmelse för
sina skildringar ur det stockholmska
nu-tidslifvet. Jag vågar icke bestämdt afgöra
med hvad rätt, det finns ju många kretsar
som äfven en dock något så när verserad
person aldrig — jag höll på att skrifva
lyckligtvis aldrig — kommer i beröring
med. Det förefaller dock som om
litteraturen lugnt kunde låta bli att fördjupa sig
i deras privatlif och utan större förlust
kunde från sin sida låta det negativa
förhållande dem emellan bestå, som dessa
kretsar knappt på sitt håll bry sig om att
bryta. Hvilken brist på verklig konstnär-
lig såväl kunnighet som uppfattning
vidlåder Ruhes skriftställeri ser man bäst de
få gånger, då han för omväxlings skull
fått ett passabelt grepp på ett ämne, t. ex.
i »Den blå fjärilen». Den träffande, men
nog så enkla sinnebildliga visdom, som
han här presterat, tyckes så ha
öfverväl-digat honom, att han anser sig skyldig att
som i en medeltida exempelpredikan
utlägga den bit för bit. Den socialt-etiska
indignationen i bagatellen »Den olägliga
mamman», söker sig utlopp i några
didaktiska och fruktansvärdt banala slutrepliker.
Och till sist kan jag icke neka mig nöjet
att anföra ett enda prof på hr Ruhes
djupsinne, då en spekulativ propos »satt
hans själ i tankar»: »Jag har intet begrepp
om siffror och förstår mig således inte på
allt hvad som ligger utanför mig själf.
Ty jag har hört berättas att företeelsernas
gåta i grund och botten är ett tal, att
världens formel är en ekvation. Detta är
lättfattligt nog hvad arbetet för det nyttiga
angår (!), för skepp, frihamn, kontor och
rökiga fabriker, därför ringaktar jag allt
detta med insiktsfull (!) öfvertygelse»
etc.
Mina insatta utropstecken — som
kunde, nästan godtyckligt hvar, placeras
också annorstädes i de tre satserna —
torde utgöra tillfyllestgörande kommentar
till denna anspråksfulla tirad, med
»insiktsfull öfvertygelse» framförd af en af bokens
protagonister öfver ett ämne, som han
själf förklarar sig sakna begrepp om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
