Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Studier i stilens filosofi. Af Eugenia Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUDIER I STILENS FILOSOFI
Af EUGENIA LAURIN
E FRÅGOR, a till stilens
filosofi, torde vara af intresse ej
blott för författaren och talaren,
utan äfven för läsaren och
åhöraren. Om vi försöka att nedtränga
djupare i dem, skola vi måhända finna, att
de ha samband med frågor af rent
allmänmänsklig betydelse. Stil — samtalsstil
nämligen — har ju hvarje människa. En
och annan »talar som en bok»,
fantasimänniskans språk är rikt på originella
bilder, den starkt personlige tänkaren talar
på sitt säregna sätt — har sin egen
satsbyggnad och kanske framför allt sitt eget
ordwal — så ofta nämligen som han rör
sig på tankeområden, med hvilka han är
förtrogen. Ju mera personligt vi tänka och
känna i ett särskildt fall, desto mindre
gärna nöja vi oss med allmänna, utnötta
fraser och ord som uttrycksmedel. — En
person yttrade om en musiker, hvars sätt
att tolka Beethoven och Chopin tilltalade
honom: »Det är första gången musik har
gjort intryck på mig». En annan skulle
göra reda för hvad han sagt, men mindes
ej ordalydelsen, utan omskref den med
orden: »Jag har aldrig hört något så
vackert». Hur mycket mera säger icke det
första, ursprungliga yttrandet! Och dock
— efter orden — innehåller det ej så
mycket mera. Den egentliga skillnaden
är väl, att det sista yttrandet skulle
mången kunna fälla — helt tanklöst och utan
-att man behöfde tolka det alldeles efter
orden — under det att det andra står där
på dens ansvar, som fällde det. Det mera
personliga uttryckssättet utgör en säkrare
korgen för den motsvarande tankens och
känslans verklighet.
Ord och Bild, i8:e årg.
Är nu detta sant? Motsvaras den
personliga stilen i tal eller skrift alltid af ett
personligt innehåll? Stå då stil och
innehåll möjligen i ett närmare förhållande till
hvarandra, än man vanligen menar? Innan
vi fördjupa oss i dessa svåra frågor, torde
vi göra väl i att en stund lyssna till hvad
auktoriteter på området säga om stilens
filosofi i allmänhet.
I en kort uppsats öfver ämnet uttalar
Herbert Spencer följande principer.
Den goda stilens väsentliga,
oumbärliga förtjänst är, att den hushållar med
läsarens (åhörarens) uppmärksamhet. Den
öfveransträngda intelligensen uppfattar
antingen alls icke eller endast ofullständigt,
hvad man vill meddela densamma. Det
är viktigt för den, som har något att gifva,
att icke till den grad anstränga
mottagaren, att han ej förmår taga. emot.
Stilistiska medel för att undvika detta äro
följande.
Framställningen skall vara kort. I
sammanhang med denna sin fordran talar
Spencer om det engelska språkets
germanska ords företräden framför de romanska
i samma språk. Ett af företrädena är, att
de i allmänhet äro kortare, innehålla ett
färre antal stafvelser. Då uppfattandet
af hvarje stafvelse kräfver någon
ansträngning, gäller det således om de germanska
orden, att de mera hushålla med läsarens
(åhörarens) uppmärksamhet.
Äfven fordras god ordning i
framställningen. Samla först alla premisserna,
innan du kommer till slutsatsen! Därigenom
* Exempel: I have — I possess; I wish — I
desire; think — reflect; play — amusement; nasty
— disagreeable.
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
