Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Studier i stilens filosofi. Af Eugenia Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sväfvande ordalag.* Mängden tänker
abstrakt, ty den iakttager och tänker
ofullständigt. De flesta af oss t. ex. kalla för
blått detsamma, som för den skolade
färgiakttagaren ter sig som en myckenhet af
färger. Vi böra således noga precisera
våra iakttagelser och våra ord — uttrycka
oss så konkret som möjligt.
De olika delarna skola sammanföras till
en enhet, föreningslänken mellan dem
aldrig lämnas ur sikte. Annars blir resultatet
detaljrikedom, men ingen syntes, en
kunskap utan lif. — Härvid anför Hans
Larsson som exempel tvenne historiska arbeten,
hvilka han sett recenserade. Det ena
innehöll en och annan felaktig detaljuppgift,
men det var skrifvet med blick för det
hela, för händelsernas inbördes
samhörighet. Författaren visade förståelse för de
mest aflägsna tider och företeelser och
varseblef likhet och öfverensstämmelse, där
den ytlige iakttagaren ser blott olikhet.
Det var ett arbete, där »något litet ord
emellanåt kunde slå ett band emellan olika
sekler». I recensionen gafs emellertid
af-gjordt företräde åt det andra verket,
emedan det var i alla detaljer riktigt.
Att-helhetssynpunkter — filosofisk intuition
— där saknades, hade anmälaren icke
märkt. Han såg ju knappast deras tillvaro
i det andra arbetet! Dock måste han ha
åtminstone anat dem, ty han slutar
recensionen med några erkännande ord om det
vackra språket. Men detta, som han
uppfattade såsom vackert språk, var just inne-
^ hållets väsentliga förtjänst: syntesen,
enhet-1 ligheten. Är det något så betydelsefullt,
1 som vi kalla god stil, tillägger Hans
Lars-i son, så må vi då bekänna oss till satsen:
■ I- ormen är allt ...och -innehållet intet!»
1 Korthet, åskådlighet, helhetsuppfattning
— allt detta befordras genom användande
af bilder. I en enda sådan kan jag
sammanföra en myckenhet af föreställningar
och på samma gång gifva större
åskådlighet än de många mera färglösa orden
kunde ha framkallat. —
För att åskådliggöra syntesens betydelse
för diktning och vetenskap använder Hans
Larsson en bild. Han påminner sina
läsare om den målade katten, som omtalas i
ett af Lies dramer, »Grabows katt». Teck-
* Eller vi yttra oss alltför tvärsäkert därom,
men också detta är en följd af vårt alltför abstrakta
tänkande. Förf.
ningen var i alla detaljer riktig och
tycktes lämna intet öfrigt att önska. Och dock
var det något som fattades — man visste
blott ej hvad. Så kom någon till och
satte en gul prick i ögat, och hvad man
hade saknat, det var där nu. Allt på
bilden mottog intryck af denna prick i ögat.
Den gaf lif åt det hela. — Samma
betydelse har syntesen för diktning och
vetenskap: utan den är allt dödt, död
kunskap. —
Intuitionen tillhör icke hvardagslifvet.
Dess ögonblick måste räknas till lifvets
högtidsstunder. Den är ett skådande
ut-Öfver hvardaglighetens och prosans
gränser. »Tanken ilar därunder ut öfver
vidder, som den icke är stark nog att
ständigt omspänna.» Den måste ofta söka
sig uttryck i symboler, så ofta nämligen
som det är fråga om andliga verkligheter,
hvilka analysen endast ofullständigt
genomträngt. En sådan symbol, som tills vidare
får ersätta »talet rent ut, utan bilder», är
Böjgen i »Peer Gynt». — Intuitionen är
en hemlighetsfull makt. -Mår tid har föga
intuition, ty den är rädd för mystik.
Sådan är den stilfilosofi Hans Larsson
gifvit oss genom sin undersökning af
intuitionens väsen, och hans egen stil
motsvarar denna hans filosofi. När man läser
t. ex. hans Intuition, så gripes man —
icke sant? — med all makt af innehållet.
Man skyndar framåt för att få skåda allt
mera af, de vida utsiktsfälten. Är det
något man ej fullt förstår, så ger man sig
rent af icke tid att stanna, och förklaringen
får man också i det följande. Och när vi
slutat läsningen, ha vi kvar en
stämningsfull helhetsuppfattning, som vi kunna ge
uttryck åt i några få, korta ord. Men
försöka vi att utförligare beskrifva dem, så
blygas vi, emedan våra ord så föga
motsvara den stämning och den rikedom af
innehåll vi mottagit.
Liknande erfarenheter har kanske
mången läsare af Vilhelm Andersens
Bacchus-toget i Norden.
Det finnes likheter mellan Hans
Larssons stilfilosofi och Spencers: båda förorda
korthet, åskådlighet och användande af
bilder. Men ännu större är olikheten, i
synnerhet i ett — redan nämndt —
af-seende: Hans Larsson för känslans talan,
Spencer nämner den knappast. Den senare
är intellektualist, Hans Larsson mystiker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
