Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Otto Salomon och Nääs. Af Jeanna Oterdahl. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det löje vi skänka våra drömårs
chå-teaux en Espagne blir på en gång
vemodsfullt och öfverlägset. Det är
så bittert få ibland oss som
verkligen förmå hålla kvar hägringarna från
de tidiga ungdomsåren och göra dem
till annat och mera än hägringar. Otto
Salomon var en af de få. För honom
tog drömmen städse fastare konturer
genom mannaårens oaflåtliga möda och
kamp, blef till hans lifsverk, som
öfver-skyggade honom och öfverlefver honom.
Med Otto Salomons namn är ett annat
namn oupplösligt förenadt. Det är August
Abrahamsons, genom hvars klarsynta
och kärleksfulla omtanke den säkra
grunden blef lagd för det stora verket. Och
bådas namn höra för alltid samman med
namnet Nääs.
I en ljus och leende trakt af västra
Västergötland ligger på en udde i den
smala, slingrande Säfvelången det gamla
säteriet Nääs. Under århundradenas lopp
hade det tidt och ofta bytt om ägare
och innehafts af flera olika adliga ätter.
I början af förra seklet öfvergick det
emellertid i borgerliga händer och inköptes
slutligen år 1868 af förre
göteborgs-grosshandlaren August Abrahamson.
Hans historia är historien om den
fattige pojken, som genom flit och
redbarhet arbetar sig upp till oberoende och
förmögenhet. Förskönandet af den
nyköpta egendomen och förbättrandet af
de underlydandes villkor blef nu det som
främst tog den verksamhetslystne
mannens intresse i anspråk, och i sin
sträf-van att ge Nääs’ bebyggare en hjälp af
verkligt beståndande värde var det, som
han kom på den tanken att upprätta
en slöjdskola för gossar på sin
egendom. Till föreståndare för denna skola,
som invigdes 1872, insatte han sin
systerson, Otto Salomon, som från
landt-bruksinstitutet hade kommit till Nääs i
egenskap af landtbruksbokhållare. »Grön
och själfklok» var enligt sin egen senare
utsago den tjugutvåårige
skolförestån-daren, och det vill man ju gärna tro.
Men visst är, att han redan då var fylld
af en allvarlig och hänförd tro på
uppfostrans betydelse för barnets daning till
människa, en tro, som, ständigt
fördjupad och förklarad, följde honom lifvet
igenom.
Slöjdskolan på Nääs var afsedd för
gossar, som slutat folkskolan. Det
intresse, som hystes för densamma, tyckes
emellertid till att börja med ha varit högst
obetydligt. Under de första åren af dess
verksamhet såg sig stiftaren t. o. m.
nödsakad att utbetala en daglig
godt-görelse af omkring 40 öre om dagen
per elev, för att ej skolan rent af skulle
behöfva nedlägga sitt arbete på grund
af brist på lärjungar. En del af
summan, som för öfrigt höjdes eller sänktes
i mån af lärjungens uppförande och
flit, insattes på sparbanksbok, det
återstående utbetalades kontant vid veckans
slut. Snart nog ströks emellertid denna
egendomliga godtgörelse, då
allmänhetens intresse och förtroende hade blifvit
väckt, d. v. s. då landtbefolkningen i
trakten hade fått upp ögonen för att
det i allmänhet gick bra ute i praktiska
lifvet för de ynglingar, som varit elever
vid skolan pä Nääs.
Under sin relativt korta lifstid ändrade
skolan flere gånger form, hvilket är ett
godt bevis på stiftarens och ledarens
oaflåtliga sträfvan att alltjämt komma
fram till ett bättre. Efter endast två
års verksamhet öfvergick den från att
vara en blott slöjdskola för elever, som
redan lämnat folkskolestadiet, till att bli
en privat folkskola, hvilken på sitt
program upptog alla de i folkskolan
förekommande ämnena — somliga dock i
utvidgade kurser — samt slöjd.
Sedermera sammanslogs skolan med en annan
af Nääs’ stiftelser, »Nääs’ arbetsskola för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
