Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Otto Salomon och Nääs. Af Jeanna Oterdahl. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning för att genom en ettårig kurs
utbilda dem till att kunna själfständigt
leda en slöjdskola eller till att kunna
åtaga sig slöjdlärarebefattning vid
folkskola. Då emellertid slöjd i allt större
utsträckning började införas i Sveriges
folkskolor, ansåg man, att
undervisningen i detta ämne borde skötas af
folkskollärarna själfva, och den ettåriga
kursen förändrades till fyra årliga kurser på
omkring sex veckor hvardera, afsedda
för redan utbildade lärare. Till att börja
med mottogos blott manliga lärjungar,
men snart nog öppnade seminariet sina
dörrar äfven för kvinnor. Under åratal
har nu tillströmningen af elever till Nääs’
slöjdlärareseminarium varit ofantligt stor
från såväl vårt eget land som från
utlandet. Ar 1890 t. ex. var man
nödsakad att afslå ej mindre än 253
ansökningar.
Af det ofvan sagda torde redan ha
framgått, att slöjden för Otto Salomon
aldrig varit och aldrig blef något annat
än ett blott och bart medel, men ett
synnerligen värdefullt medel i
uppfostrans tjänst. Han hyste lifvet igenom
en orubblig tro på det väl utförda
kroppsarbetets betydelse för människans
harmoniska utveckling, och han satte in
all sin sega energi, all sin outtröttliga
arbetsförmåga och all sin varma
hänförelse på att få andras blickar
öppnade därför.
Hvad han först och främst hade att
kämpa emot var det ensidiga
tillgodoseendet af den teoretiska förmågans
utveckling i skolorna. Han ville åt det
praktiska arbetet ge samma hedersplats
på skolans program, som det teoretiska
redan innehade, han ville motverka det
allt uppslukande teoretiserandet med ett
sundt och genomtänkt praktiserande,
som han menade äga lika stort
bild-ningsvärde som det förra. »Det gällde
då», säger han vid ett tillfälle på tal
om Nääs-skolans första verksamhet, »att
söka rubba den djupt rotade
uppfattningen att blott den teoretiska
undervisningen vore värd inordnas inom skolans
ram. Det gällde söka visa, att äfven
det kroppsliga arbetet, rätt uppfattadt,
rätt ordnadt, rätt ledt, ägde stort
uppfostrande värde och kunde fordra sin
berättigade plats på skolans
arbetsordning för att fullständiga de ämnen, som
där redan vunnit burskap.»
Att det kroppsarbete han utvalde
som det bästa uppfostringsmedlet just
blef snickerislöjden och ej någon annan
art af handarbete torde väl ha berott på
åtskilliga skäl. Den är en nära till hands
liggande arbetsart och har, rätt
bedrif-ven, särskildt stora förutsättningar att
kunna utveckla en mängd egenskaper,
som äro värdefulla för alla. Dit räknade
han arbetslust och händighet,
iakttagelseförmåga och uppmärksamhet, ordning
och renlighet samt måhända först och
sist redbar het. »Allt hvad vi utföra väl
gör oss själfva i någon mån bättre, allt
hvad vi utföra dåligt, det gör oss själfva
i någon mån sämre.»
Under ständiga sträfvanden att
utveckla och förädla sina pedagogiska
principer framställde Otto Salomon
småningom det s. k. Nääs-systemet, eller,
som han själf helst ville kalla det, det
svenska pedagogiska
slöjdundervisningssystemet. Det var ett sträfsamt arbete
på hittills alldeles obruten mark, i det
att slöjd visserligen idkats i alla tider
men däremot ingen pedagogisk slöjd.
Enligt detta med mycken möda och
kärlek utarbetade system står slöjden i
skolans och ej skolan i slöjdens tjänst.
Slöjdundervisningen i folkskolan tillhör
allmänbildningens och ej
yrkesbildnin-gens område, dess mål är ej att utbilda
handtverkare, men väl — som nyss
nämnts — att hos barnet utveckla några
af de goda krafter och egenskaper, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
