Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ensam. Af Hugo Gyllander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENSA/A
Af HUGO GYLLANDER
Han sitter matt och ensam,
hans hår är hvitt, hans blick är skum —
han spritter upp i oro
och går från rum till rum —
han söker något, som ej finns,
en sak som icke mer han minns —
han stapplar kring och letar, han
grubblar och står still —
han finner allt, men icke det enda, som
han vill.
Han väntar och han lyssnar —
men tomheten blott drar sin ring,
och tystnaden han tassar
i öde rummen kring. —
Hvar äro väl hans vänner?
Han minns, de sutto vid hans bord
och talade så trygga ord,
så trygga ord, så vissa ord —
Men det var länge sedan — det rann
som dröm isär,
och ord och vänner svunnit, men
ångesten är när.
Från väggar och från hyllor
där stirra tusen föremål,
de stirra stelt, de gapa
så dödt som tomma hål —
de lefde förr — nu höljas de af
spin-delväf och damm,
och ur det döda stoftet slår ej mer en
ande fram.
Han sitter tyst och grubblar,
han spritter upp, och af och an
han irrar genom rummen,
en skrämd och ensam man — —
Hvad är det väl han letar,
som ej han minns, som ej han ser?
Han fann ju allt han sökte.
Hvad vill han finna mer?
Han fann ju makt och trygga ord och
namn och hyllnings lust,
han vann ju jordens tusen ting och
lif-vets feta must.
Det skymtar för hans ögon
som dimma, hvälfvande och röd —
han trefvar rundt, han griper
i ångest efter stöd.
Men inga händer sträckas
ur tomhets tysta sky •—
och golfvets tiljor vika,
och rummets väggar fly.
Då brister sista ringen
i kedjan utaf ord och ting —
Han vandrar ut med Ingen
i ökenlandet Ingenting.
Han vandrar ut att söka
det som låg doldt och undangömdt,
som icke kom, som icke fanns,
det enda som han glömt —
Han irrar ut, han skyndar bort på snabb
och ängslig häl,
att göra bot, att finna nåd, att tigga sig
en själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
