- Project Runeberg -  Ord och Bild / Adertonde årgången. 1909 /
555

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ur bokmarknaden - Af Robinson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



UR BOKMARKNADEN

Bref från Victoria Benedictsson (Ernst
Ahl-gren) till Karl ock Matti af Geijerstam. Utgifna
af Matti af Geijerstam.

»EÆ^IRNST AHLGRENS» oomtvistligt
Kil—t ® afgörande seger som svensk
rea-InI 1 list, åttio-talets största vittra
till-dragelse här hemma, fick sin
början 1885 och sitt slut 1887. Under
dessa tre år var det som vår så eminent
kärnsunda och i annan mening dock, Som
det vill synas, räddningslöst sjuka
lands-maninna nedskref sina få fullmogna
mästerverk. Första hälften af år 1888 blef för
henne ett nästan oaflåtligt, om än fåfängt
envig med döden under dagligen träget
återupptaget skriftställararbete. I början
af årets andra hälft, den tjuguandra juli,
tog hon som bekant sig sjelf af daga.

Samma år invigdes — med Verner von
Heidenstams Vallfarts- och Vandringsbok —
den nya æra af svensk vitterhet, i hvilken
vi ännu lefva.

Undertecknad har haft äran anmodas
att skrifva något i Ord och Bild om de
nyligen utgifna brefven.

Så jagande fort som det numera lefves —
och glömmes, skulle nog
tidskriftsredaktörens vädjan till en som »var med år
åtti-åtta re’n och var re’n gammal då» kunna
kallas väl motiverad. Ty för de »unga» hör
en mer än 20 år gammal fråga hart när
till forntidens, de redan konturlösa frågorna.

För den ålderstigne alldeles tvärtom!

Men tyvärr är hans ända från början
svaga röst nu vorden alltför svag.

Helt och hållet neka att yttra mig i ett
ämne, som ligger mig så om hjärtat, vill
jag dock icke, om än efterföljande sidor
mindre torde bli en anmälan af de goda,
intagande familjebrefven, eller af fru Mattis
goda, intagande sätt att redigera dem, än
en litteraturhistorisk påminnelse om den
enastående rangplats i svensk
verklighetsdiktning, som är — och tillsvidare väl
oomstridt förblifver Victoria Benedictssons.

Med denna offentliga sak har nu
styf-dotterns, änkefru Matti af Geijerstams mycket
välkomna bok föga eller alls icke befattat
sig. Boken rör närmast blott »Lillemor»,
hemvarelsen Victoria Benedictsson, hennes
förhållanden till familjemedlemmarna,
mannen, de tre styfdöttrarna och den egna
dottern, de tvenne styfsönerna, den gamla
trotjänarinnan i gamla Hörbygården, de
moder- och husmoderliga plikterna och
hennes lynne vid deras dagliga utöfning.
Återgifningen af detta allt kunde omöjligen
varit mera fräsch. Brefven — de många
korta liksom de få långa — lefva
omedelbart än i dag, som vore de nyss afsända
eller nyss mottagna, och utgifvarinnan har
med sina lika oförbehållsamma som
grann-laga marginalanteckningar till dem lämnat
oss allt det bästa hon hade att lämna.
»Min duktiga Matti», »min lille doktor»,
»mitt käraste barn» — med hvilka
smeknamn hon då och då betecknas af den på
smekande ord så sparsamma styfmodern —
har tydligen af hemmets medlemmar varit
den, som småningom kommit att stå denna
närmast, än i ljusa, än äfven för någon
enda gång i mycket mörka stunder. Mattis
egen mor hade ej öfverlefvat sin yngsta
dotters födelse, och den unga andra hustru
fadern sex år senare hemfört blef från denna
tid barnets uppfostrarinna, liksom — under
alla återstående åren i hemmet — ungmöns.

»Matti» var således *mech> hela vägen
igenom. Matti är således vårt bäst
underrättade vittne i det privata, om än icke
vidare nämnvärdt i det litterärt-offentliga.
Jag kan t. ex. ej uppfatta annorlunda än
som missförstånd när brefvens utgifvarinna
skrifver: »Jag förstod, att jag omedvetet

gjort orätt emot Ernst Ahlgrens minne
genom att ej villfara Lundegårds vänliga
förfrågan, om jag ville hafva några af mina
bref införda i hans bok».

Disproportionen mellan litterärt och
privat i i:a upplagan af Axel Lundegårds

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:55:32 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1909/0604.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free