- Project Runeberg -  Ord och Bild / Adertonde årgången. 1909 /
564

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Calvin. Föredrag vid Religionsvetenskapliga sällskapets i Stockholm högtidssammankomst den 21 september 1909. Af Harald Hjärne. Med 8 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lunda var Calvins fader, utom annat,
äfven domkapitlets ombudsman; till sist
stötte han sig dock med sina
principaler, hade att beklaga sig öfver
disciplinära åtgärder och dog rentaf såsom
exkommunicerad, man vet icke riktigt
på hvilka grunder. Emellertid hade han
hunnit begagna sig af sina
försänkningar för att af de kyrkliga inkomsterna
bereda sina söner ökade medel till en
lärd uppfostran. Den blifvande
reformatorn uppbar redan från sitt tolfte år ett
anslag till en kapellanbefattning vid
domkyrkan, kanske äfven någonting mera.

Calvins erfarenheter från
föräldrahemmet visade honom således kyrkan
förnämligast såsom en mäktig organisation
med praktiska intressen. Att hans
tidigt bortgångna moder tog honom med
i gudstjänsten, föll af sig själft, liksom
ock att han redan som barn af fadern
bestämdes för det andliga ståndet, som
ju med hans relationer erbjöd ganska
lockande utsikter. Han fick sin första
undervisning i ett förnämt adligt hus
(utanför Noyon) tillsammans med sönerna,
af hvilka åtminstone en, som blef hans
synnerligen gode vän, också var ämnad
för kyrkans tjänst. Han var icke där
en af välgörenhet upptagen skyddsling,
utan inackorderad af fadern, som hörde
till godsherrens vänner. Därifrån afgick
han med sina kamrater redan i sitt
fjortonde år till Paris och fortsatte sina
studier i ett par af de kollegier (ett slags
gymnasier), som voro förbundna med
universitetets filosofiska fakultet. Sålunda
hade han redan tagit de första stegen
pä den bana, som skulle föra honom till
hans bestämda lefnadskalL

Men innan han hade begynt sina
egentliga teologiska studier, slog han
tvärt om, icke af egen drift, utan efter
uppfordran från sin fader, som, måhända
på grund af sina förvecklingar med de
kyrkliga myndigheterna, ansåg, att sonens

framtid skulle vara bättre betryggad,
om han ägnade sig åt rättsvetenskapen.
Calvin följde härutinnan en alldeles
motsatt väg mot den unge Luther, som
gjorde sin fader så stor sorg genom att
alldeles slå de juridiska studierna ur
hågen. Calvin bedref dessa studier med
största flit från 1528 vid universiteten i
Orleans och Bourges, där den romerska
rätten genom nitiska, modernt bildade
lärarkrafter var kraftigare representerad
än i Paris. Calvin kände dock ingen
lifligare personlig kallelse för den
juridiska banan, och efter faderns död (15 31)
flyttade han åter öfver till Paris, men
nu för att sysselsätta sig med den
klassiska litteraturen. Redan året därpå
ut-gaf han en kommenterad edition af en
liten, nyligen af Erasmus för första
gången publicerad latinsk skrift De
dementia (»Om mildheten»), som den bekante
filosofen och statsmannen Seneca
författat i form af ett bref till sin lärjunge
kejsar Nero vid början af hans regering.
Calvin visade sig mycket angelägen om
att få detta sitt arbete spridt på olika
håll och fördelaktigt omtaladt i
professorernas föreläsningar, — en af den tidens
former för den litterära reklamen.

Så långt kunna vi följa Calvins
tidigare lif, innan den afgörande vändningen
inträder. Vi se en ung framtidsman af
hög och mångsidig begåfning, villig att
besinningsfullt lyda sin målsmans kloka
maningar, att träget arbeta efter
bestämda linjer för praktiskt och redbart
fattade syften, tills han, när han äntligen får
bestämma sig själf, gripes af en spontan
kunskapstörst, som han dock genast
skyndar sig att leda in i en för sin
utkomst gynnsam strömfåra. Hade han
fortsatt som han börjat, skulle han utan
tvifvel ha blifvit en af renässansens mest
uppburna och kanske äfven
vetenskapligen mest betydande humanister. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:50:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1909/0617.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free