Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Calvin. Föredrag vid Religionsvetenskapliga sällskapets i Stockholm högtidssammankomst den 21 september 1909. Af Harald Hjärne. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANS I. KOPPARSTICK AF N. MONTAGNE
OLJEMÅLNING AF JANET.
förfölja den rätta kristna trons bekännare
och att själf taga kännedom om de
sanningar, som Calvin å deras vägnar
utvecklar och bevisar. Härigenom har
Calvin gifvit den franska protestantismen
ett fast stöd för dess samling till en
organiserad kyrka. Det var någonting
annat och mer än en sådan bekännelse som
den augsburgska af 1530, som
egentligen afsåg blott att gifva grunddragen till
en gemensam uppfattning, särskildt
sådana drag, som läte förena sig med
anspråken på att icke förvisas ur den
allmänneliga kyrkan. Calvin däremot
uppträder med en djärf förkunnelse af hvad
som enligt hans mening uteslutande
förtjänar namn af sann kristendom, det må
sedan gå med den påfliga kyrkan huru
som helst. Skiljegränsen mellan
katolicism och protestantism
uppdrages här för första gången fullt
klart och utan förbehåll. Han har
ingen formlig fullmakt att åberopa
från sina trosförvanter, men han
liksom ställer upp det standar,
som skall leda dem på vägen
under den kommande striden.
En förut, okänd, ännu ung
man, som aldrig verkat offentligen
utanför sin studerkammare,
uppträder med en auktoritetskänsla,
som knappt står efter en romersk
kyrkofurstes. Men det särskildt
märkliga ligger däri, att Calvin icke
för sin egen person vill göra denna
auktoritet gällande och ändå nästan
omedelbart tages i anspråk för att
med fullt ansvar sätta in sin
person i den protestantiska sakens
tjänst. Han har sagt sitt ord med
all den kraft, som är honom
beskärd. Han tror sig ha fyllt sitt
värf, så långt det för honom var
uppenbart, och han lämnar åt
andra att behjärta och anamma
hvad han sagt.
Han begaf sig till Italien, man vet
icke rätt i hvilket syfte. Åtskilliga
obestyrkta underrättelser meddelas om hvad
han där upplefvat och uträttat. Blott så
mycket synes vara visst, att han någon
kortare tid vistats vid hofvet i Ferrara, där
furstinnan Renata (Renée) af Este, en
fransk prinsessa, som lefde i ett
olyckligt äktenskap med en af de mest
typiska renässanstyrannerna, Ercole af Este,
samlat omkring sig en liten krets af den
evangeliska förkunnelsens öppna eller
förstuckna anhängare från olika länder.
Äfven efteråt stod Calvin i skriftlig
förbindelse med henne. Därifrån reste han till
Paris, men fann, att han där ingenting
kunde uträtta, och öfvergaf därför för
alltid sitt fädernesland. Hindrad af på-
EFTER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
