Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Calvin. Föredrag vid Religionsvetenskapliga sällskapets i Stockholm högtidssammankomst den 21 september 1909. Af Harald Hjärne. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENÉVE PÅ 1700-TALET. Franskt kopparstick.
intressen af mångahanda art, liksom han
i yttre pomp och ståt ställde sig i
jäm-bredd med denna världens potentater
och sålunda själf försvårade den
kyrkliga ansvarsställning, som han hade att
uppbära. I Calvin däremot var den
andliga makten, så att säga, i sin möjligast
rena abstraktion förkroppsligad, utan
all fåfänglig tillblandning och
förvanskning. Men lika själfmedveten som
påfven yrkade han att i den andliga
maktens namn göra sig världen
underdånig till att lyda och fullgöra en enda
lag, den som han funnit i skriften såsom
helig och orubblig intill dagarnas ända.
Det är därför sörjdt, att äfven en
sådan andlig makt, uppburen af hvilken
djupt öfvertygad personlighet som helst,
alltid måste förblifva ett icke
förverk-ligadt ideal, och själfva detta ideal ter
sig ju för oss mera skrämmande än
löftesrikt. Men det var dock framsprunget ur
en lefvande kristen tro, och för så vidt
som kristendomen däri funnit sitt
uttryck, om ock behäftadt med
mångahanda bräckligheter, så ha dess
verkningar i folkens lif främjat den kristna
världsöfvervinnelsens sak, liksom äfven
påfvedömets ideal, ehuru intetdera
kuf-vat världen efter sitt eget syfte.
För Calvin var Gud först och främst
rättfärdighetens herre, inför hvilken ingen
skapad varelse består eller betyder
något för sig själf. Skapelsens mål är
allenast förhärligandet af Guds majestät,
och hans vilja, som för oss är
uppenbarad i skriften, kan ej heller innebära
någonting annat. Allt hvad Gud vill och
påbjuder är rättfärdigt, vare sig vi begripa
det eller ej. Hans rättfärdighet och hans
majestät sammanfalla, och människans
rättfärdiggörelse beror helt och hållet af
Guds vilja till hans eget förhärligande.
Tron är förvissningen om Guds
rättfärdiggörande vilja och själfva den nådegåfva,
hvarigenom denna vilja fullbordas.
Den djupa känslan af att alls
ingenting förmå utan Guds nåd är hos Calvin,
liksom hos Augustinus och Luther, den
religiösa grunden för predestinationsläran.
Men själfva denna lära är såsom sådan
frukten afen reflexion, som icke nöjer sig
med sin egen känsla af fullkomligt
beroende, utan vill finna ett teoretiskt sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
