- Project Runeberg -  Ord och Bild / Adertonde årgången. 1909 /
572

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Calvin. Föredrag vid Religionsvetenskapliga sällskapets i Stockholm högtidssammankomst den 21 september 1909. Af Harald Hjärne. Med 8 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

manhang i sin religionsuppfattning.
Skriften säger ju, att många varda fördömda.
Hur kan det tillgå, om ej så att Gud
förvägrar dem den nåd, som skapar en
rättfärdiggörande och saliggörande tro?
Därifrån härledes så nådavalet och allt
hvad därtill hör. Ingen har så som
Calvin med oblidkelig logik dragit ut
alla konsekvenserna af denna lära. Han
kan knappast göra sig själf till fyllest i
sin ansträngning att, kosta hvad det
vill, förhärliga Guds obetingade vilja,
och han gör den hårda dogmens
antagande till den egentliga pröfvostenen
för all kristlig lära.

Tron och helgelsen bevisa sin kraft
genom lydnad mot Guds bud
såsom medel att förhärliga hans majestät
i denna världen. Eftersom Gud själf har
stiftat sin kristna församling, så skola hans
bud äfven af församlingen häfdas, och
kyrkotukten blir därför också en tjänst
till förhärligande af Guds majestät. Allt
hvad skriften uppenbarar såsom Guds
vilja skall utan prutmån åtlydas.
Endast den judiska ceremoniallagen är
uttryckligen aflyst i Nya testamentet,
och alla andra ceremonier äro förbjudna
såsom afguderi (således äfven den
katolska mässan, helgondyrkan och i det
närmaste hvarje slags kyrklig kult). Men
för öfrigt gäller orubbadt allt hvad som
påbjudes och omnämnes som Guds vilja,
enkannerligen om bestraffning af hans
fiender, hvarom de kristne åtminstone skola
bedja i sina böner. Däraf kommer det
gammaltestamentliga draget i
calvinismen, allt mer förstärkt under
religions-stridernas fortgång.

Församlingen eller kyrkan i denna
världen blir för denna religion
såskådning någonting vida mer än en
nåde-medelsanstalt för de enskilda själarnas
frälsning. Hon blir en arfvinge till det
rätta Israel, en afbild af den osynliga
kyrkan och bestämd att förhärliga Guds

majestät genom sina återlösta
medlemmars lefverne och genom hans fienders
näpst. I grund och botten har Calvin
öfvertagit det katolska kyrkobegreppet,
för så vidt som kyrkan har ett politiskt
samhälles funktioner och egentligen
sammanfaller med staten. Statskyrkan
är enligt ursprunglig luthersk
uppfattning icke en af Gud instiftad anordning,
utan ett område för den världsliga
öf-verhetens kristliga omvårdnad af
predikoämbetet, och därför beror det på
tidens praktiska behof, huru statskyrkans
inrättningar utdanas. Men för Calvin
är kyrkan med alla sina ämbeten och
inrättningar stadgad i skriften, och denna
sålunda enligt Guds vilja inrättade
kyrka skall omfatta äfven det världsliga
samfundet, hvars styrelse endast äger
handla såväl inom sitt eget
särskildaområde som i kyrkans tjänst enligt
skriftens bud.

Hvad Calvin så strängt fördömer hos
katolicismen är icke dess kyrkobegrepp
utan dess kult och hierarki. Äfven
enligt Calvin skall kyrkan äga en bestämd
författning, och denna är stadgad i
skriften, visserligen icke så, att hvarje
särskild inrättning skall stödjas af
uttryckligt bibelord eller att ingen annan
inrättning skall finnas än den som
omnämnes i skriften. Det är nog, om alla
de författningselement, som funnos i den
apostoliska kyrkan, enligt Calvins
uppfattning få komma till sin rätt inom den
kristna församlingen allt framgent.

Alltså stadgas en skillnad, men också
en samverkan, emellan fyra olika ämbeten
eller stånd: predikanter, lärare, äldste och
diakoner. Predikanterna och lärarna äga
att handhafva och häfda ordet och läran,
de äldste skola med predikanternas och
pastorernas tillhjälp sköta kyrkotukten,
och diakonerna skola förvalta kyrkans
egendom och ekonomiska angelägenheter,
äfvensom personligen ombesörja fattig-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:50:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1909/0625.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free