Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Cesare Lombroso. Af Axel Herrlin. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lade. I alla händelser är det ett
faktum, att Lombroso haft föregångare,
till och med redan på 1700-talet. Den
tyska upplysningsfilosofien gjorde
många värdefulla insatser i den
empiriska psykologiens utveckling, och
vissa af dess representanter ägnade
också sin uppmärksamhet åt
kriminalpsy-kologien. Sålunda utgaf t. ex.
Schau-MANN 1792 en liten skrift: »Idéen zu
einer Kriminalpsychologie», som ännu
1 dag förtjänar att läsas och
begrundas. Eller är det icke nu liksom på
Schaumanns tid ofta en brist i
blif-vainde kriminaldomares utbildning, att
de, som Schaumann klagar öfver, »blott
få lära känna brottet, men icke
brottslingens; att de nog få lära sig att
grundligt skilja rån från stöld och dråp
från mord och att utmäta straffet enligt
lagens skala, men däremot icke att
bedöma det verkliga lifvets rättsproblem.
»Man skall», fortsätter Schaumann,
»icke isolera straffrättens regler och
läror, utan uppfatta dem med hänsyn till
människan och mänskliga handlingar.
Man skall icke blott stanna vid lagens
godtyckliga synpunkt, utan ur
människans naturliga synpunkt lära sig
döma öfver människan, ty intet står så
hindrande i vägen för en fri
observation af människorna, som då man-
vänjer sig att se alla i yttre hänseenden lika
handlingar hos alla människor från en
synpunkt och i samma form. Man
måste ej hafva något annat för ögonen än
den handlande, om man vill bedöma
hans handlingar. Hvarje människa har
sitt eget system. Ur detta, ej ur någon
lärares eller skolas system, måste
handlingen förklaras. För att känna
förhållandet mellan två ting, .måste man
vara bekant med båda. Må därför
den, som skall döma, med ifver och
flit studera sina lagar, men må han
heller icke försumma att lära känna
handlingarnas natur och de handlande
personer, på hvilka de skola tillämpas. »
Genom sin maning till domaren att
ej blott undersöka brottets utan också
brottslingens natur har Schaumann
profetiskt gifvit lösensordet såväl för
Lombrosos kriminalantropologi, som
för den straffrättsliga skola, hvilken i
våra dagar har sin ypperste målsman
i FRANZ von LiSZT. Men själf har icke
Schaumann samlat något empiristiskt
forskningsmaterial till belysning af det
problem, han så riktigt formulerat. Ur
denna synpunkt förtjäna däremot
några franska och engelska forskare från
1800-talets förra hälft att ihågkommas
såsom Lombrosos förelöpare. En fransk
fängelseläkare Lauvergne i Toulouse
en lärjunge till frenologen Franz
Joseph Gall — gjorde sålunda under
flera årtionden noggranna
antropologiska undersökningar på de tusentals
brottslingar, med hvilka han kom i
beröring, tog gipsafgjutningar af deras
hufvudskålar och gaf träffande
skildringar af flera olika typer bland dem.
Hans landsman DeSPINE har gifvit
värdefulla bidrag till särskildt
vane-brottslingens psykologi, och detsamma
gäller om engelsmännen PriCHARD,
Ni-CHOLSON och THOMSON. Prichard var
en framstående forskare inom.
ras-antropologien och hade en skarp blick för
olika typers egenheter. Han gaf en i
många fall riktig karakteristik
särskildt af den psykiska habitus hos
vane-förbrytaren, hvari han såg en
speciell form af hvad han betecknade som
moraliskt vansinne, »moral insanity» —
ett begrepp som sedan spelat en
viktig, ehuru icke odeladt lycklig roll i
kriminalantropologiens historia.
Ni-cholson samlade som fängelseläkare
värdefulla bidrag till karaktäristiken
särskildt af tjufvars och bedragares
psykologi. Flan betonade därvid sär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
