Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ernst Henry Shackleton och hans sydpolsfärd. Af Otto Nordenskjöld. Med 16 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RANDEN AF DEN STORA ISBARRIÄREN, NÄRA KUNG EDWARDS LAND.
vägen mot polen. Det var intet annat
att göra än att öfverge den jämna isen
och bege sig upp för en nära 2,000
meter hög sluttning längs en brant glaciär,
genomsatt af otaliga, ofta bottenlösa
sprickor, än snötäckt, än spegelglatt, och
ofta bildande skarpa branter. I en af
klyftorna försvann den sista af hästarna
utan att man såg ett spår af honom.
Slädarna reducerades nu till två, hvardera
dragen af två man, ett oerhördt arbete
uppför sluttningen i den allt tunnare
luften, mot en vind som alltid blåste från
söder och stundom stegrades till orkan,
i en temperatur, som vid denna höjd
midt i högsommaren regelbundet höll
sig mellan — io° och — 300 C. Och
detta med ytterst otillräcklig föda och
med en packning så tung att man
ofta måste dela den i två
afdelnin-gar och vända tillbaka för att hämta
den del man kvarlämnat, hvarigenom
vägen sålunda tredubblades. Man
be-höfver icke själf ha pröfvat en sådan
marsch för att gripas af den djupaste
beundran inför den energi, som fört dessa
män så långt mot målet.
Till sist tog dock denna svåra
uppstigning slut, man befann sig i jämnhöjd
med de lägre topparna och kunde kasta
blicken inåt land, fram mot polen, dit
dock afståndet ännu var nära 5 breddgra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
