Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ernst Henry Shackleton och hans sydpolsfärd. Af Otto Nordenskjöld. Med 16 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN TYPISK SPRICKA I DET JÄMNA SNÖFÄLTET. Snöhvalfvet instörtade just da
depotafdelningen hade gått öfver densamma.
befinner sig på en 3.000 meter hög
is-platå som mycket sakta stiger mot
polen, hör till de viktigaste som det ännu
för vår tid återstått att göra.
Det är också till dessa arbeten man
måste taga hänsyn, när det gäller att
bedöma Shackleton-expeditionens plats
i den geografiska forskningens allmänna
historia. Att den här genom sin
förening af geografiska och vetenskapliga
resultat innehar en hög rang, har jag
redan sagt. Om de senare resultaten ha
vi också talat. Ännu kunna de ej
öfver-ses, men det är min personliga öfverty-
gelse, att de kunna täfla med de bästa
som vunnits under några af senare tiders
egentliga upptäcktsfärder. Men framför
allt ligger dock expeditionens betydelse
däri, att den med största sannolikhet kan
sägas ha löst sydpolarvärldens
geografiska gåta. De senaste 50 åren ha raskt
låtit de stora hvita fläckarna försvinna
från kartbilden, i kontinenterna, kring
nordpolen och äfven i fråga om
världs-hafvens natur, men ännu tills helt
nyligen var den antarktiska världsdelens
inre ett område, där fantasien ännu
kunde fritt spela. Kapten Scotts expedi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
