Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Svar på Götheborgske Witterhets Sällskapets Pris-Fråga Hvad värkan SKådespel hafva på Folkets Seder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad gjorde det hos oss för godt-,
då Birger Jarl, vår fordne Drott,
på Stockholms Bollhus för sin sköna
på knä fick marmorns hårdhet röna?1
Hvem blef af hjältens dygd betagen,
i kärleksvägen blindt bedragen?
kanske han någons löje feck,
och sist på Eriksbergs theater2
han som ett spöke återgeck.
En vacker lön för dina dater,
du store man, du Stockholms far!
Det är din tack, det är din ära
för det du Stockholm grundat har.
Se här Theatrens Sedolära!
Dock håll! man ropar: det är här,
man målar dygden skön som solen
och lätt och glad, då sur och tvär
man hör dess röst från predikstolen
ingjuta ledsnad och besvär.
Fru Mullers3 röst uti Alceste 4
långt bättre än den bästa präst
till äkta trohet hjärtat väcker.
Ja väl — så länge scenen räcker;
men knappt hon sjungit akten ut,
och knappt man trappan gått utföre,
då dessa dygdiga beslut
ej äro värda fyra öre;
ty bäst mitt hjärta intryck fått,
som känsla öfver blodet sprider,
och gjort mig dygdig i sitt mått, •
Uttini0 slår på sin clavesin
och straxt kapellet tutti gnider.
Och så en nymf i högsta fläng,
med kjol, som knappast rör dess vada,
med skutt och hopp båd’ högt och bredt
mitt hjärta hindrar från den skada,
en dygdig scen dess hjärta(!) gett,
1 Syftar på G. F. Gyllenborgs (och Gustaf
III:s) drama Birger Jarl, speladt på Bollhusteatern.
2 Syftar på Hallmans »Skeppar Rolf», en
parodi på Birger Jarl, spelad på Eriksbergsteatern.
3 Berömd skådespelerska och sångerska.
4 Italiensk opera i öfvers. spelad första gången
1781.
5 Förste kapellmästare vid operan.
och lösa dygden från mig fläktar,
i det med snabba ben hon fäktar
och bringar kroppen uti svett,
och hjärtat slår och bröstet flämtar.
Så på theaterns åkerfält
Minerva sår båd’ kvickt och snällt,
men Astrild hela skörden hämtar.
Dock, Opera, till ditt försvar
jag icke orättvist bör neka,
det stundom du den nyttan har
bland flyktighetens barn, som leka:
Du skänker löje, ro och skratt
åt den, som vid sin lättja matt
en växling i sitt nöje söker.
Du industriens bröd föröker,
och då det blir ett folkslags sak
att, söfdt i theatralisk yra,
blott döma om dramatisk smak,
då granskas sällan de som styra;
man hör då blott Amphions lyra;
och till att menlöst dräpa tiden,
man fäller tårar i Auliden.1
Men aldrig än du seder gett;
du aldrig ännu Bacchus narrat;
än Venus för dig aldrig darrat
och sina offers minskning sett. —
Dock af min penna, sköna tropp!
du kanske litet kan förlora;
du blir dock hägnad af de stora,
du vinner likafullt ditt hopp:
Att prinsars kära famntag dela;
då du så fritt och med behag
har lärt en dygdig värld att fela
och gäck med Urqveds 2 dygder spela,
som fordom med så starka drag
lärt våra fäder tro och ära
och aldrig masque för hjärtat bära;
likfullt din Garrick och Moliére
behålla sina marmorstoder.
Den saknad dig då liten är
att icke kallas seders moder.
1 Syftar på Iphigenie i Auliden, tragedi-opera
efter Racine.
2 Urtidens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
