Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Två dikter. Af Gustava Svanström - I. Profeten talade... - II. Offerstenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ DIKTER
Af GUSTAVA SVANSTRÖ/A
I.
PROFETEN TALADE . . .
Den samaritanska kvinnan tänker:
Mina dagar försvunno som glödande sand,
och dock kröpo som sniglar mina år;
jag törstade och drack mig till allt hetare
brand,
och min lust blef som svidande sår.
Och jag sade i min ande: Se slocknad
är Jahwe,
och stängd står hans himmel med eviga
lås;
i blindo vi tillbedja, och af ångest vi le,
och af hunger i vår mättnad vi förgås.
Då talade profeten som en ropandes
röst
öfver öknarna fjärranifrån.
Öfver öknarna och djupen och branden i
mitt bröst
som väldiga vattenvågors dån
jag hörde hans ord, och ett tempel såg
jag skönt
sig lyfta mot himlarnas hvalf,
af helighet timradt, af härlighet krönt,
och mitt hjärta förundrades och skalf.
Profet, är du större än den störste af
vår stam?
Är du ärones konungs bud?
Se, min ande i mig bäfvar, ej jag dölja
kan min skam.
Profet — är du lefvande Gud?
II.
OFFERSTENEN
En gammal sten på fjället talar till solen:
Jag såg dig fordom om dagen, du
guldsvan i det höga,
och om natten såg jag brinnande på fjällen
ditt öga
som jag ser det ännu.
Och långa voro tiderna, som fram öfver
oss skredo,
och många voro vintrarna, som till storms
mot oss redo,
men än är jag som du.
Dock en gång var jag en gud ibland
underliga gudar,
och människorna offrade mig djurfett
och hudar
och märg och blod.
Dock en gång i tiderna kommo fäder
och söner
och sökte mig med trummor, med blot
och med böner,
där helig jag stod.
Men nu tälja mig stjärnorna, som i
höstnatten glida,
men nu har jag sport af vindarna, som
fara så vida,
af natt och af dag,
att gudarna så många och nya äro blifna.
Sluka tiderna det heliga, stå de
öfver-gifna
en solnatt som jag?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
