Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - »Flickan från Antium». En grekisk originalstaty från fjärde århundradet f. Kr. Af Lennart Kjellberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konstälskande Europa är att lyckönska
till uppgörelsen, som hedrar bägge
kontrahenterna.
Det härliga antikmuseet i
Diocle-tiani termer med sina stämningsfulla
gårdar och portiker, hvilkas studiefrid och
drömro blott sällan störas af
resebyråernas turisthorder, har sålunda fått
mottaga ännu ett konstverk af hög rang,
ja, som det vill synas, nummer ett af
Roms alla antika konstskatter. Öfver
30 år ha förflutit, sedan »flickan från
Antium», såsom denna staty vanligen
kallas, morgonen efter en stormig
decembernatt 1878 upptäcktes af några
fiskare från Porto d’Anzio, det gamla
Antium vid Latiums kust, stående i en
nisch i en tegelstensmur från den första
romerska kejsartiden, som plötsligt
blottats till följd af ett af stormen
förorsa-kadt större strandras. Sedan dess har
statyn haft sin plats i familjen
Aldo-brandinis präktiga palats, Villa Sarsina
vid Anzio, dit endast några få antika
konsthistoriker lyckats vinna tillträde för
att se och studera mästerverket.
Resultaten af deras undersökningar föreligga
i några tidskriftsuppsatser, men i trots
häraf torde kännedomen om statyn och
insikten om dess eminenta konstvärde
och konsthistoriska betydelse äfven bland
fackmännen hittills ha varit ganska ringa.
Helt annat måste naturligtvis
förhållandet hädanefter bli, sedan konstverket
numera införlifvats med en offentlig
samling och det sålunda står hvar och en
fritt att efter behag studera detsamma,
på samma gång som reproduktioner af
olika slag blifva lättare tillgängliga och
allsidigare spridda.
Den detta häfte åtföljande
afbildningen gör en beskrifning på statyn i det
hela öfverflödig. Endast beträffande
högra armen, som nu till stor del
saknas, och de för uppfattningen och
förståelsen af motivet viktiga föremål, som
den unga flickan bär på den endast
delvis bevarade runda skifva, som hon
håller på vänstra armen, torde några
förklarande ord vara af nöden. Den högra
armen, som liksom hufvudet, halsen och
högra skuldran var arbetad i ett särskildt
marmorstycke, hade tydligen varit
fram-åtsträckt, så att handen befunnit sig i
jämnhöjd med den runda skifvan. Den
högra handen har, enligt hvad några
jämte statyn funna fragmenter göra
sannolikt, hållit en krans, som flickan
antingen lägger ned på skifvan eller
brickan eller tager upp frän densamma. På
fotografien är blott ett af de föremål,
som hon bär på den stora runda
brickan, fullt synligt: en jämförelsevis bred
bandrulle, hvars ena ända faller ned
öfver skifvans kant, sannolikt en för
kult-ändamål använd yllebindel. Enligt hvad
prof. Loewy fäst uppmärksamheten på,
visar nämligen det öfverfallande stycket
med dess afrundade kontur samt ytans
egendomliga utseende, som är alldeles
detsamma som på den tydligen såsom
ylledräkt karaktäriserade chitonen, att
rullen tänkes vara bildad af ett mjukt
ämne med en luddig yta. Vid den
bortre kanten af skifvan ser man en
liten upphöjning, en lejontass, sannolikt
den enda återstående delen af något
kärl, som hvilat på lejonfötter.
Dessutom ligger på brickan en i relief
utförd lager- eller olivkvist, som icke är
synlig på fotografien. Dessa föremål,
på hvilka flickans blick är riktad och
som helt och hållet tyckas taga hennes
uppmärksamhet och intresse i anspråk,
visa otvetydigt, att vi här ha att göra
med ett religiöst ämne för
framställningen. Den unga flickan med den
konstlösa hårknuten öfver pannan, den på ena
sidan uppfästade chitonen, som utan att
hon märker det glider ned och blottar
den högra skuldran, samt en på vänstra
axeln hvilande och omkring lifvet virad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
