- Project Runeberg -  Ord och Bild / Nittonde årgången. 1910 /
75

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Weimar till Stockholm för hundra år sedan. Ett blad ur Amalia von Helvigs historia meddeladt af Anna Hamilton Geete. I. Med 8 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRÅN WEIMAR TILL STOCKHOLM FÖR HUNDRA ÅR SEDAN 75

LOUISE VON IMHOFF. AKVARELL AF AMALIA VON HELVIG.

dessa svaga armar finner hon den värme,
som är hennes lilla kärlekstörstande
hjärtas lifsluft, och som hon sedan hela
lifvet frysande skall sakna och längta
efter. Hon känner sig outsägligt lycklig,
då de stora bruna ögonen lysa upp vid
hennes åsyn och modern ler emot henne,
i det hon ömt drar henne intill sig.
Trettonåringen kryper ihop på golfvet
invid sängen, med kinden mot moderns
tunna, hvita hand. Snart sofva de båda.
Medicinen, som skulle gifvits på bestämdt
klockslag, blir förgäten, och Louischen
har nästa kväll ännu en sorglig
förseelse att anteckna; men icke dess
mindre kommer hon att räkna denna stund

bland sina dyrbara minnen.

*



Några få veckor senare slötos de
vackra bruna ögonen för alltid. Fru

von Imhoff dog som hon lefvat, med ett
blidt och passivt sinnes nästan omedvetna
resignation inför det oundvikliga. För
de båda yngre döttrarna, som ännu i
det sista med naiv tillförsikt hoppats på.
hennes tillfrisknande, var slaget
förkrossande, under det att Amalia midt i sin
djupa sorg fann tröst i tanken på de nya
plikter, som väntade henne. Louischens
dagbok har intet att berätta om hvad
hon känt under dessa sorgens dagar, då
hela hennes barndomsvärld föll i spillror
omkring henne, men själfva tystnaden
är vältalig nog. Först flera månader
senare, under mycket förändrade
förhållanden, återtager hon den länge afbrutna
krönikan. För de moderlösa systrarna
tycks det emellertid från första stunden
varit klart, att de ej kunde skiljas och
att de båda yngre skulle finna ett hem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:51:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1910/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free