Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Weimar till Stockholm för hundra år sedan. Ett blad ur Amalia von Helvigs historia meddeladt af Anna Hamilton Geete. I. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 o
ANNA HAMILTON GEETE
Amalia hade vid den fördomsfrie Carl
Augusts hof haft tillfälle inhämta en
något mera omfattande erfarenhet —
uppvuxna i ett hem där allt mättes
uteslutande efter kvinnlig måttstock. Utan
tvifvel läste öfverstelöjtnant Helvig
stundom en ganska skarp, om ock outtalad
kritik i de undrande och ogillande unga
ögon, som under dessa resdagar hvilade på
honom — och denna kritik verkade
naturligtvis ingalunda lugnande på hans
ömtåliga själfkänsla. Det kan knappast
betviflas, att de unga damerna å sin sida
profvade hans tålamod fullt ut lika
mycket som han profvade deras. Den vackra,
talangfulla Marianne, som kunde vara
förtrollande då hon ville och vanligen
vid första bekantskapen var den som
mest intog främlingar, var i själfva
verket en bortskämd skönhet, nyckfull och
fordrande samt utrustad med en orubblig
och ogenomtränglig själfviskhet, som
gjorde henne absolut okänslig för andras
stämningar eller önskningar. I vackra,
mjuka kvinnohänder blir en sådan
egoism lätt ett mäktigt vapen, och inom
familjen tyckes det utan vidare hafva
tagits för gifvet, att den bekvämaste
platsen, den mjukaste bädden och de
minst ansträngande sysslorna voro
Mariannes själfskrifna rättighet. Den nyblifna
familjemedlemmen var antagligen icke
genast villig att erkänna dessa
privilegier, och det kom snart till häftiga
sammanstötningar mellan de båda
stormakterna. Fröken Marianne var alls icke
benägen att ge efter för den plebejiske
och ohyfsade svågern eller dölja den
afsmak han ingaf henne, då den simple
soldaten alltför tydligt framskymtade
under officersrocken. Hennes kvicka och
retsamma tunga, som hon förstod att
använda med världsdamens kyliga
öfverlägsenhet, lämnade honom ofta svarslös
— men förbittringen sjöd inom honom,
och det blef i stället den lilla skygga,
försagda Louise, familjens Cendrillon,
som fick tjäna som åskledare. Hennes
drömmande opraktiskhet, hennes
tafatthet, som ökades af skrämseln, och
hennes många »distraktioner» voro honom
en aldrig sinande källa till förargelse.
Han fann henne bortklemad och sjukligt
känslig samt föresatte sig, då han för
tillfället icke hade några rekryter att
exercera, att genom lämplig behandling
uppfostra, härda och stålsätta hennes
unga sinne. Den gamla dagbokens
tåre-fläckade och ofta oläsliga sidor vittna
vältaligt om den energi, hvarmed dessa
pedagogiska experiment bedrefvos, och
deras omedelbara verkan på det stackars
lilla försöksobjektet — en förskrämd
fågelunge, nyss ryckt ur det varma,
skyddande nästet.
Den stora resvagnen var således ofta
allt annat än ett fridens och
familjetref-nadens hemvist. Men lyckligtvis hade
dessa i många afseenden föga
harmoniska reskamrater ett gemensamt drag:
de voro alla stämningsmänniskor, hos
hvilka ljusa och mörka intryck växlade
med lycklig hastighet och som hade lika
lätt att glömma och förlåta som att
flamma upp i sjudande harm och häftighet.
Och framförallt förstod Amalia, hvars
lifliga och känsliga natur tidigt fostrats
i en strängare skola än systrarnas, och
som senare af hoflifvet lärt den svåra
konsten att underordna sig utan
uppgifvande af den egna personligheten, att
med så mycken takt och osjälfvisk
godhet fylla sin ömtåliga uppgift som
frid-stifterska och förmedlande länk mellan
dessa olikartade individualiteter, att
sam-lifvet på det hela blef drägligt nog. Men
troligen bidrogo deras långa resdagar
icke litet till att hos den unga fru
Helvig grundlägga och mogna den
öfvertygelse, hvilken ett par år senare fann
uttryck i hennes af Malla Montgomery
citerade yttrande : —- att hon egentligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
