Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Stockholms musiklif. Höstsäsongen 1909. Af Andreas Hallén. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i io
ANDREAS HALLÉN
föredrager, såväl sånger med skämtsam
som mera elegisk innebörd.
Då det i en af landsortens största
tidningar gjorts ganska ampra uttalanden
öfver de »miserabla musikförhållandena»
i Stockholm och den stora uppsjö på
smakförslöande och smakförflackande
virtuoskonserter, så måste detta förefalla
oss stockholmare minst sagdt obefogadt,
ty under den förlidna höstsäsongen
uppträdde endast sådana virtuoser af verklig
konstnärsrang som pianisterna Harald
Bauer, Édouard Risler, Ignaz-Friedmann
och violinisten Fritz Kreisler. Af dessa
voro Bauer, Risler och Kreisler välbekanta
sedan föregående säsonger, och endast
Friedmann var en alldeles homo novus för
vår publik. Han hade det sällsynta modet
att på sin första konsert uteslutande
framföra kompositioner af Franz Liszt och
därtill sådana som H-mollsonaten och andra
af mästarens mindre ofta hörda
kompositioner. Hans glänsande teknik är utbildad
i Prof. Leschetizkys skola i Wien, och
ehuru hans särkvnne af mången anses göra
sig bäst gällande i Chopins kompositioner,
åt hvilkas föredrag han också uteslutande
ägnade sin andra konsert, så finner jag för
min del, att han med Lisztkonserten gaf
det bästa af sin konst såväl genom
öfverlägsen teknik som genom intelligent och
stilriktigt föredrag.
Dessa tre ofvannämnda pianister kunde
säkerligen ej rosa marknaden, och äfven
herr Kreisler hade kunnat, efter sin stora
succés förlidna säsongen, vänta sig ett
mera allmänt beaktande. Att vilja
inrangera dessa konstnärers konserter under
rubriken >: smakförflackande virtuoskonserter»
tyder på ensidighet och musikalisk snobism.
Bland höstsäsongens öfriga konserter
må nämnas: Stockholms konsertförenings,
Musikföreningens och Nya filharmoniska
sällskapets första abonnemangskonserter.
Konsertföreningen har för sina fyra
konserter denna säsong engagerat
Göteborgs Orkesterförenings stora orkester
under herr Tor Aulins direktion. På första
konserten, hvars program endast upptog
kompositioner af Beethoven, spelade
Göteborgs orkesterförenings förste dirigent herr
W. Stenhammar pianokonserten i G-dur,
och herr Aulin dirigerade bl. a. symfonien
i C-moll. Göteborgs orkester äger goda
trä- och bleckblåsare, men stråkstyrkan,
ehuruväl ganska talrikt besatt, gjorde sig
åtminstone vid nämnda konsert ej
tillräckligt fördelaktigt gällande. Orkesterns
resurser äro emellertid ganska -respektabla,
och då dirigenten (herr Aulin) och
musikerna blifvit mera vana vid hvarandra,
så kan man måhända under säsongens
fortsatta lopp få ett mera bestämdt intryck
af dess prestationer.
Både Musikföreningen och Nya
Filharmonien hade på sina första konserter fått
orkesterbiträde af härvarande musiker,
samlade från olika håll, däribland flera f. d.
hofkapellister, och denna tillfälliga orkester
lämnade ett delvis förträffligt
ackompanjemang, hvilket ju borde bevisa, att ett
hit-kallande af en främmande orkester kan
anses vara alldeles obehöfliga
Musikföreningen uppförde under herr Frans Neruda
tvenne förut uppförda verk: J. S. Bachs
Magnificat och Beethovens första mässa
i C-dur. Nya Filharmonien under herr
Stenhammar framförde i Östermalms kyrka
Bachs Johamiespassion.
Om man nu härtill lägger två
abonne-mentskonserter på operan af hofkapellet
under herr Järnefelt, hvarvid uppfördes
bl. a. symfonier af Mendelssohn (A-moll)
och Beethoven (A-dur), violinkonsert af
Sibelius (Ruthström), pianokonsert N:o i
af Sie?ihammar, med komponisten såsom
solist, samt ytterligare en orkestermatiné
af Svenska musikerförbundet under herr
Järnefelt, så visar ju allt detta ett
respektabelt antal större konserter af allvarligare
slag. Jag tviflar på att en särskild
konsertorkester under liknande förhållanden
som i Göteborg skulle kunna här
ekonomiskt bära sig, ty det största
musikintresset i Stockholm är dock fästadt vid
operan och den?ia gamla konstinstitutions
verksamhet.
Denna verksamhet har också alltid
blifvit underkastad en oftast mycket omild
och närgången kritik, hvilken under
säsongen 1907-—08 antog en mot
dåvarande styrande mästare mycket fientlig
hållning. Dessa förnyade angrepp samt
dessutom andra tillstötande oroligheter inom
personalen föranledde, som kändt är, herr
Burens afgång och operaverksamhetens
öfverlåtande såsom enskildt företag på
direktör Albert Ranft. Denne började sin
»absoluta regering» under synnerligen
lyckliga auspicier, och det var väl ej många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
