Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Ur bokmarknaden. Af Ek Hn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
Ek Hn
vetenskapsmännen. Full följdriktighet kan
på detta område knappast ernås, rnen nog
är det onödigt att som lektor Bergstedt
och andra svenskar skriva Evbea. När
man förut har tre stafningar, den riktiga
grekiska Euboia, den latinska Euboea och
den i Tyskland stundom brukade — för
öfrigt fula — Euböa, borde det kunna
räcka.
Det är icke mycket glädjande att
föreliggande lilla bok, mig veterligt, är den
enda grekiska kulturhistoria — i hvarje fall
den enda tidsenliga — som en svensk
skrifvit. Men det är glädjande nog, att
när vi nu fått en framställning, hvars minst
tilltalande egenskap är dess korthet, denna
utförts med så mycken vederhäftighet.
Aten på Perikles’ och Sokrates’ tid af Sven Lönborg
och Märta Ambrosius. Skrifter utgifna från
Göteborgs högre samskola IX. Stockholm, P. A.
Norstedt & Söner.
»)MWTÉN på Perikles’ och Sokrates’
Rw-V^i tid» är ej någon historisk
skild-WJ y| ring af vare sig vetenskaplig
Is^y^/i eiier populär art. Den är en
skolbok och därtill afsedd för ett ganska
tidigt skolstadium men en skolbok af
betydelse långt utom skolans krets. Den
ingår som led i ett helt reformprogram för
historieundervisningen, ett program som i
sin tur är ett led i Göteborgs samskolas
sträfvanden för den högre undervisningens
omdaning. Enligt detta program bör på
det lägre stadiet historien framställas i form
af åskådliga helbilder, som tämligen
utförligt skildra en viss tids kulturtillstånd och
främsta personligheter, men som ingalunda
behöfva följa tätt efter hvarandra i tiden.
I detta program ligger också, att fakta
böra själfva tala. Föreliggande bok är
också till största delen ett urval ur antika
skrifter, dels direkta prof på den
perikleiska tidens kultur, dels korta skildringar
från denna tid af antika historiker. Ett
par stycken, som äro lånade ur moderna
verk, gifva äfven dessa afgränsade åskådliga
bilder. I åskådlighetens intresse ha
författarne sett genom fingrarne med någon
enstaka afvikelse från historiska fakta, såsom
att Sophokles’ tre bevarade dramer ur
Oidi-pussagan sägas ha uppförts samtidigt. Men
är det ej den enda riktiga grundsatsen, att
på ingen punkt af undervisningen sanningen
ens i minsta enskildhet får rubbas för att
göra framställningen lättare eller
angenämare?
Från författarne själfva härröra endast
korta öfversikter, afseende att sammanbinda
och förklara de antika utdragen samt ställa
dem i deras historiska omgifning. Dessa
öfversikter gifva ett visst lagom af
sakuppgifter och eftersträfva den stilens enhet af
enkelhet och höghet, som kräfves af en
antikskildring, afsedd för ungdom. Helt
är dock denna svårfunna enhet ej träffad.
Hvad innehållet angår, vill jag endast
anmärka, att författarne kunde ha framhäft
det till stor del riktiga i Aristophanes’
kritik af den athenska demokratin. Nu
får man nästan det intrycket att Kleon i
komedin blir klandrad ej blott delvis
orättvist, hvilket han säkert blef, men alltigenom
orättvist, hvilket alldeles ej var händelsen.
Boken förutsätter hos lärjungen kunskap
om de helleniska sagorna samt om perser
krigen. Jag antar, att i samband med de
senare äfven en skildring af Sparta gifves;
en sådan är nämligen äfven för en elementär
kännedom om Hellas’ kultur oundgänglig.
Men uppfylles detta kraf, ger det gjorda
urvalet på ett fullt tillfredsställande sätt just
det, som en grundläggande kunskap om
Hellas bör gifva.
Äfven urvalet af de enskilda styckena
i föreliggande bok — på hvilket urval i
främsta rummet bokens värde beror — är
gjordt med god takt och riktig uppfattning.
Tyvärr är vår öfversättningslitteratur från
antiken ofullständig och till god del
föråldrad. Äfven nyare tolkningar — såsom
den här meddelade af Konung Oidipus —
ha ej blifvit hvad de borde till följd af
den olycksaliga ifvern att göra antiken
modern. Men de här återgifna
översättningarna äro dock antagliga och originalens
kraft öfverskyler deras ofullkomlighet. Att
prof på atenska diktskapelser i rik mängd
medtagits, är alldeles rätt; en dikt på denna
tid var ju en religiös och medborgerlig
gärning.
Helhetsomdömet om »Atén på Perikles’
och Sokrates’ cid» blir en lyckönskan till
den ungdom, som på detta sätt får lära
historia, samt en erinran, att den ungdom,
som har glädje af en dylik bok, alldeles icke
är inskränkt till de åldersgrader, hvilka
motsvara skolans lägsta klasser. För de
skapelser af antik anda, som här återges,
är ingen ålder för gammal. Ek Hn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
