Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Ragnar Östbergs förslag till stadshus i Stockholm. Af Sigurd Curman. Med 17 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RAGNAR ÖSTBERGS FÖRSLAG TILL STADSHUS I STOCKHOLM 159
kats assimilera med sitt verk, och då ett
äldre motiv någon gång upptagits, finna
vi det alltid i helt omsmält form. Med
bibehållande af full modernitet har det
därigenom lyckats konstnären att gifva
sitt verk ett nationellt, svenskt kynne, som
kanske allra starkast slår emot oss frän
Borgargårdens fasader.
Det är ett märkvärdigt lefvande
byggnadsprojekt. Under det ritningarna
granskas af vederbörande, lefver verket
fortfarande ett friskt pulserande lif i arkitektens
fantasi. Ännu kan man så godt som hvarje
dag få se arkitekten sitta och arbeta vid
sin vaxmodell för att studera än den ena
än den andra frågan. Skuggors och
dagrars spel vid skilda tider på dagen på
olika fasader studeras noggrant och
gifva anledning till smärre korrigeringar,
en tornafslutning omformas, en
gafvel-kontur rättas. Eller också omstuderas och
förbättras en plandetalj ei. dyl. Trots den
långa väntan att i verkligheten få omsätta
sin skapelse har arkitekten med
beundransvärdt tålamod och seg ihärdighet helt
gått upp i detta sitt lifsverk. Allt tyder
på, att vi genom förverkligande af
Östbergs stadshusprojekt skola få ett
sällsynt fullödigt och lefvande byggnadsverk
i vår hufvudstad. Men snart måste den
saken afgöras. I väl tio år har
arkitekten arbetat på uppgiften utan att få lägga
sten på sten, och han står nu i sin
fullaste, mognaste kraft. Och minns: det
är dock han, som skall göra’t. Äfven
den spänstigaste båge får ej spännas för
hårdt. — Det talas om, att Stockholm
ej har råd just nu. Att dryfta den
frågan är här ej platsen. Men ett är dock
visst: Stockholm, Sverige har i denna
stund ännu mindre råd att släppa från
sig ett verk som detta, hvaraf knappast
ett ser dagen på hvarje århundrade.
Sedan Stockholms slott, mästerverket
framför andra, fullbordades, har i Sverige
knappast uppförts stoltare byggnad än
Stockholms stadshus lofvar att blifva.
De få stora, monumentala förslag, som
funnits, hafva strypts eller vingklippts.
Det utgående 1700-talet såg Desprez’s
storartade Hagaprojekt födas. Det
enda vi fått se däraf äro de mossiga
ruinerna af dess grundmurar. I slutet af
1800-talet reste sig Clasons ursprungliga
förslag till nordiska museets byggnad
som en jätte i ridderlig stålskrud öfver
den föregående tidens banala, kraftlösa
gipsarkitektur. Däraf blef knappt mer
än en tredjedel verklighet.
Det börjande 1900-talet, som ännu
står i sin ungdoms kraft, skall icke låta
sitt stolta byggnadsprojekt gå samma
väg. Det skall, det måste föras till
verklighet, full och hel verklighet.
MODELLEN TILL STADSHUSET. FEBRUARI I9IO.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
