Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Från Weimar till Stockholm för hundra år sedan. Ett blad ur Amalia von Helvigs Historia meddeladt af Anna Hamilton Geete. II. Med 14 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 ANNA HAMILTON GEETE
S. Marcus foto.
ystad
sig», skrifver hon, »här i Berlin finnes
egentligen intet, som icke behagar mig .
och ändå är det alltid som om något
fattades. Redan första dagen i det
vänliga Dresden kände jag mig mera
hemmastadd än här på en hel vecka. Här
är så oändligt mycket mera lif och
rörelse, och dock förefaller mig hela
staden så underligt död och ödslig–.»
Den tionde oktober bröt sällskapet
åter upp och anträdde på fullt allvar
den långa färden mot norden. Resan
blef allt besvärligare på höstdjupa vägar,
och den sena framkomsten till
nattkvarteren omöjliggjorde allt skrifvande. Det
är först efter ankomsten till Ystad, den
tjuguförsta oktober, medan man hvilar
ut efter sjöresans nyss öfverståndna
lidanden, som Louischen åter får tillfälle
att framtaga dagboken. Efter att i
korthet hafva skildrat de föregående
resdagarna, fortsätter hon:
.... »Huru förunderligt och sagolikt
Stralsund föreföll mig den kvällen vi kommo fram,
kan jag icke beskrifva. Det var sent och gan
ska mörkt, ehuru månen var uppe; i den svaga
belysningen syntes oss de höga fasta murarna
och de djupa vallgrafvarna verkligt förfärande.
Det var som skulle vi farit in i ett förtrolladt
slott, och vi sutto alla tysta och darrande af
sinnesrörelse. Högst märkvärdigt var det äfven
att tänka att Konungen af Sverige verkligen
befann sig bakom dessa murar och att vi äfven
själfva där skulle finna oss på svensk mark! ! ..
Vakter kommo ut med facklor, som med
fantastiskt sken upplyste det mörka porthvalfvet.
Man ropade i gevär, soldaterna rusade ut,
ställde upp sig och gjorde honnör för Helvig,
som vänligt hälsade dem med ett »Goddag
kamrater /» Detta var vackert och beredde
oss stort nöje, så att vi i bästa stämning foro
vidare till torget framför Rådhuset, som tog
sig underbart ut med alla de mörka tinnarna,
tornen och gaflarna, mellan hvilka månen lyste.
Helvig gick för att höra efter nattkvarter,
medan vi sutto kvar i vagnen, förundrande oss
öfver alla de fantastiska, gammaldags
byggnaderna, som omgåfvo oss på alla sidor ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
