Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Från Weimar till Stockholm för hundra år sedan. Ett blad ur Amalia von Helvigs Historia meddeladt af Anna Hamilton Geete. II. Med 14 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
ANNA HAMILTON GEETE
gamla Vauxhallsbyggnaden — nu
förvandlad till Arsenal — längst uppe i
bakgrunden. Men främst i förgrunden,
ungefär på Karl XII-statyens nuvarande
plats, reste sig majestätiskt det ännu i
sitt förfall praktfulla De la Gardieska
palatset, det forna »Makalös», med sina
af vittrade statyer och friser prydda
murar och de fyra tunga, fyrkantiga
tornen — en präktig dekoration af
oförliknelig verkan mot Kungsträdgårdens
täta löfmassor. Med ett ord — det hela
mätte hafva verkat betydligt mera
»pittoreskt» än i våra dagar, och en mängd
ännu bevarade akvareller och
pennteckningar visa äfven att de unga
Weimar-damerna till fullo uppskattade de många
måleriska motiv, som erbjödos redan i
deras omedelbara omgifning. Men äfven
inomhus väntade dem en angenäm
öfverraskning, och det är med nöje man
mellan dagbokens knaggliga rader uppfångar
en skymt af en förtjusande gammaldags
Stockholmsinteriör, då Louischen
skildrar första intrycket af det nya hemmet:
». . . Hur öfverlycklig blef jag ej, då vi
ändtligen kommo in i rummen och funno dem
så stora, vackra och vänliga, ja, verkligt
ståtliga och därtill redan rätt väl möblerade, ehuru
Helvig för att bereda oss en öfverraskning
beskrifvit dem som helt ödsliga och oinredda!
Vår glädje var obeskriflig! — Från trappan
kommer man först in i en stor lymlig
anti-chambre .... Därifrån föra dubbeldörrar in i
en stor vacker salong med tre fönster,
himmelsblå tapeter och täcka medaljonger med
dansande nymfer och kärleksgudar öfver
dörrarna. Här står en präktig soffa* med plats
för minst tio personer. Från fönstren har man
en härlig utsikt öfver det Kungliga Slottet . . .
Härifrån kommer man till den ljusgröna
matsalen, där bårderna kring taket äro målade
otroligt lefvande som nedhängande
spetsdra-perier, uppehållna af blekröda bandöglor. Öfver
dörrarna äro nätta frukt- och blomsterstycken . .
Näst intill ligger Amalias sängkammare,
målad i något mörkare grönt; här äro bårderna
* Louischen kallar den Dein prachtvoller
Canabce.»
alldeles förtjusande, nämligen på svart botten
massor af små brokiga fåglar af alla sorter,
oändligt vackert! ... På andra sidan salongen
har Helvig tvenne stora rum, fyllda af
bokhyllor och böcker, och ät gårdssidan ligga
ytterligare tvenne smärre rum . . . Det ena af
dessa får Marianne helt och hållet för egen
räkning. Hon var rätt nöjd därmed, och jag
unnar henne också detta af hjärtat, ty hon
behöfver bättre än jag att fd sina önskningar
uppfyllda och lider vida mer, då hon icke får
det . . .»
Louischens anspråkslösa dröm om
en liten egen kammare gick alltså ej i
fullbordan. Hon fick dela rum med lilla
Lottchen och trotjänarinnan, t>die gute
Bier mann », — men man konstaterar
med glädje, att hon på det hela fann
sig förträffligt detta sällskap. Lottchen
blef med hvarje dag allt mera
»tillbedjansvärd» och die gute Biermann var en
gammal vän, med hvilken man kunde
afhandla många ömma, gemensamma
minnen frän en svunnen värld. Öfver
hufvud taget befann sig hela familjen i
en lycklig stämning. Man njöt af att
åter befinna sig i eget hem, och
friktionen mellan olika lynnen och
temperament var icke längre så stark. Damerna
voro upptagna af sina husliga
anordningar och den hetlefrade
öfverstelöjtnanten af tjänsten, som gaf honom
annat att tänka på än att uppfostra sin
lilla svägerska. Troligen är detta
anledningen till att man efter ankomsten till
Stockholm ej mera hör talas om några
svårare missöden och att Louischens
»olycksaliga fubblighet» ej längre i
dagboken spelar samma roll som förut.
Mycket återstod ännu att ordna i
den nya våningen. Flera möbler
anskaffades efter hand, och tack vare
Louischens samvetsgranna bokföring under
de följande veckorna få vi nästan vara
med om att placera dem. Den
»praktfulla canabéen» öfverklädes med
himmelsblå sidendamast; framför densamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
