Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - E. T. A. Hoffmann. Af V. Ljungdorff. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. T. A. HOFFMANN 183
E. T. A. HOFFMANN. BLYERTSTECKNING AF FRIEDRICH MüLLER.
lysning med sådana förutsättningar som hos
denna torde man ej böra tveka att tillämpa
hvad som en gång senare sagts om Maurice
Rollinat — »névrosens diktare» —: »impie
et croyant, ironique et macabre, qui devine
l’angoisse de la mort sous les jouissances
du vice, et dont le cri définitif est, quand
mëme, un appel à Dieu» (Ch. Buet). —
I det föregående är nämndt, att
litteraturhistorien tilldelat Hoffmann den föga
ärofulla rollen af ledare för romantikens
efter-trupp. Så är förhållandet, och till följd
häraf har äfven mycket af allt det, hvari
epigonväsendet försyndat sig, lagts honom
till last. J. A. Apel, Friedr. Kind, den af
Hitzig beprisade Chr. Weisflog m. fl. af
afterromantikens »natt- och grafdiktare»
utgallrade och vidare utvecklade, oftast
med en by-realism, som slog öfver i komik,
en enda och därtill den i viss mening
oväsentligaste af mästarens otaliga
skiftningar, utbröt den ur dess organiska läge
och satte den att fungera som en ny
själfständig konstart, ehuru mästaren själf ej
blott indirekt utan äfven direkt tagit
afstånd frän hvarje sådan riktning, nämligen
år 1820, i företalet till experimentet
Prinsessan Brambilla, under den uttryckliga
förklaringen (i anslutningen till Gozzi),
att »en hel arsenal af orimligheter och
spökerier ej räcker till att gifva sagan den
själ», som den endast kan erhålla ur en
grundidé som utformats ur en viss bestämd
filosofisk lifsåskådning, och 1821, i
recensionen öfver libretton till Webers
»Friskytten», där han i skarpa ordlag bryter
stafven öfver »den urartade romantiken»
(Voss. Zeitung, n:o 76 och 77 den 26 och
27 juni). Sådan var emellertid, trots allt,
den moderna spökhistoriens födelse i
Tyskland, och på detta faktum hvilar
lejonparten af Hoffmanns litterära renomé —
»Ge-spensterhoffmann» -—-.
Likaledes har Hoffmann fått bära tyng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
