Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Timgad och Lambesa. Af C. Lewenhaupt. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
C. LEWENHAUPT
mersk stad. Legionen i Lambesa fick i
uppdrag att verkställa arbetet med de
offentliga byggnaderna, hvarefter
tomterna gåfvos till romerska kolonister eller
landets egna barn med villkor att de
skulle slå sig ned där samt bygga och
anlägga trädgårdar.
Skapad på kejsarens befallning hade
Timgad således ej att genomgå alla de
svårigheter, hvilka eljest pläga följa nya
städers börjande utveckling. Redan i sin
första barndom var hon fullvuxen. Det
är sant att i början hindrades hon
något af den vanliga rektangulära
fästningsmuren, lik den som omgaf
Lambesa, — en i dessa tider nödvändig
försiktighetsåtgärd. Och inom denna
fyrkant är det äfven som man finner alla
de monument och offentliga byggnader
som voro nödvändiga för en romersk
stad, de flesta frän andra århundradet,
att döma efter inskriptionerna.
När väldet öfver landet blifvit säkert,
kunde muren undvaras, och den refs
ned. Staden utbredde sig, gatorna
förlängdes, den närmaste landsbygden blef
villasamhällen och förstäder. Timgad
blomstrade sä länge romarväldet ännu
bestod, det förefaller som om det äfven
lämnats tämligen oberördt af vandalernas
invasion. Ännu när byzantinerna gjorde
sig till herrar öfver landet var hon stor
och väl befolkad, så att det torde vara
först araberna som fördrifvit dess
invånare samt något förstört henne.
Dess bättre för forskningen voro
araberna ej roade af att bygga upp,
åtminstone ej i Afrika. De brände skogarna,
de vallade sin boskap, men de uppförde
fä städer, nomader som de voro.
Pompeji beröfvades snart efter sin begrafning
all marmor, alla pelare, allt Som kunde
användas till nybyggnader och som stod
ofvan det täckande lagret af aska, dy
och pimpsten. Pompeji visar ruinerna
af en uppbränd, plundrad stad där allt
som varit mera än några meter högt
öfver jordytan är borta, försvunnet.
Timgad blef aldrig användt af araberna att
uppföra nya tempel, villor eller termer.
De läto den öde staden vara i fred,
sedan de fördrifvit invånarna. Själfva
ville de ej bo där, och sä ha
århundradens ökensand, flodernas öfversvämmande
gyttja, damm, regn, en multnande
växtlighet småningom lagt sitt skyddande täcke
öfver denna stad, till dess att med
fransmännens eröfring af Algier den snarare
af en slump återupptäcktes samt blef
befriad från sitt hölje, ett vittnesbörd
om romarnas makt än större och
fullständigare än Pompeji. Ej att staden har
samma utsträckning som denna, ej
heller var den så rikt utstyrd med den
de-kadanssmak, som utmärker den af
Vesuvii utbrott förstörda italienska. Men
i Timgad ligger byggnadsmaterialet
nedfallet alldeles bredvid den plats, där det
förut stått upprätt, såvida det ej gör sä
än, och man behöfver ej bit för bit
restaurera det fallna, ej någon fantasi för
att bringa det i sin ordning, allt är
tydligt och klart.
Likt de romerska lägren var Timgad
deladt i fyra hufvudkvarter genom de
båda stora gator, decumanus och cardo,
hvilka vinkelrätt skuro hvarandra i dess
midt. Parallellt med dessa löpa mindre,
så att det hela visar ett regelbundet nät,
omfattande de rektangulära kvarteren.
Romarna hade alltid för sed, i Afrika
kanske mer än annorstädes, att utmärka
ingången till en stad, en fästning eller
ett tempel med en stor port, hvad vi i
dagligt tal kalla en triumfbåge, ibland
enkel, ibland med tre öppningar.
Tim-gads norra port visar den egenheten att
den har två. Decumanus är stenlagd
med stora fyrkantiga flisor, alldeles som
i Pompeji lagda på sned i stället för
vinkelrätt emot gatan, och likasom där ser
man ännu de af hjulen uppnötta spåren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
