- Project Runeberg -  Ord och Bild / Nittonde årgången. 1910 /
218

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Stenbocksminnet och hvad det gifvit oss. Af Sam. Clason. Med 9 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 18

SAM. CLASON

rörelserna i det hela — han ville inte
uttänja kriget, utan ha afgörandet snart
—• och för taktiken i handgemänget.
På det sista ha vi ett slående bevis i
hans stridsreglemente, utfärdadt under
marschen: »Kavalleriet skall med värjan
i handen, väl slutet, tränga in på fienden,
aldrig karakollera eller bruka pistol eller
karbin, därest icke fienden är skingrad,
vänder ryggen och drifves ut i moras eller
defilé; det får aldrig vika». »Infanteriet
skall noga hålla rotar och led, vara
tyst och endast gifva akt på officerens
kommando, . . . sikta väl och icke lossa
gevären förrän de äro fienden så nära, att
de kunna räcka honom med bajo?ietten:
seda?i lärer med Guds bistånd icke många
af de motande finnas öfriga.»

I den andan bär det mot söder.

Det är här inte tillfälle att gå in på
de närmare vare sig strategiska eller
taktiska detaljerna under denna uppmarsch
eller under själfva slaget. Man behöfver
emellertid blott tänka på årstiden och
på terrängen — de milslånga
skogsträckningarna emellan Småland och Skåne
— för att förstå, att det var en mycket
besvärlig marsch med stora umbäranden
för både trupperna och befolkningen,
som hade att lifnära dem. Men när
man väl är nere på den skånska slätten
börjar framgången genast le mot
Stenbock. Det fanns två tänkbara vägar
för danskarna att gå, när han närmar
sig: söder ut, då de kunnat stödja sig
på den rika sydskånska bygden och
draga ut striden i långdrag, eller västerut
mot den punkt, där de först kommit
öfver och där de hade sin kortaste
förbindelselinje med hemlandet.
Stenbock önskade det senare och
manövrerade för att locka fienden åt det hållet;
och inom ett par veckor från
operationernas egentliga begynnelse såg han
sina önskningar uppfyllas: fienden är
drifven samman vid Helsingborg, allt

det öfriga Skåne är rensadt,
förbindelsen med Malmö öppnad, och den
sydskånska bygden med alla dess tillgångar
hans, icke fiendens.

Så kom det sista ledet i planen, det
afgörande slag, som skulle kasta fienden
tillbaka öfver sundet. Åter är
programmet och taktiken offensiven. Man
tycker sig höra det bestämda beslutet att
gå på redan i de parol- och lösensord,
som Stenbock utgaf dagarna närmast
före slaget, när han skyndar efter
fienden mot staden: den första dagen var
parolen »marsch» och lösen »hjälp Gud»,
de båda följande parolen »Gud förut»
och lösen »skälm tillbakars», och så till
sist i själfva slaget den gamla segerrika
svenska »med Guds och Jesu hjälp».
Fienden var en smula underlägsen i
antal, cirka 14,000 man mot 15,300
svenskar, men han var i öfning och
utrustning säkerligen öfverlägsen, och har>
hade också fördelen af en stark
ställning på ett slags höjdplatå, uppför
hvilken svenskarna fingo storma, och som
därtill på framsidan var skyddad af ett
par ganska betydande moras, som
endast delvis buro. Stenbock själf fann
fienden i en helt annan och
fördelaktigare ställning än han väntat. Men det
fick inte hindra. På morgonen låg,
alldeles såsom vid Lützen, en stark dimma
öfver trakten; först emot 12-tiden
började därför slaget; kl. 3 var det slut.
Men något lekverk var det icke.
Alldeles såsom hela kriget började det med
motgångar för svenskarna, de två första
angreppen, låt vara af endast
begränsade truppstyrkor, kastades tillbaka, och
de båda officerare, som ledde dem,
togos till fånga. Det synes stå och väga;
hela Skåne hänger på värjspetsen! Dä
är det åter Stenbock som griper in;
han har lugnt bevarat öfversikten öfver
det hela; nu skyndar han att bringa
hjälp dit, där den bäst behöfves. Han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:51:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1910/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free